B K R O Kraft Force
Ingen kvinnofrid utan egen bostad.
Idag kommer ett flertal kvinnor att nekas skyddsboende för att bostäderna är fulla. Troligtvis är platsen upptagen av någon som inget hellre vill än att flytta ut, något som blir svårare och svårare när våldsutsatta kvinnor och barn tvingas konkurrera på en allt tuffare bostadsmarknad. Sju av tio kvinnojourer uppger att kvinnor och barn bor kvar allt längre på grund av problem att hitta ny bostad.
Totalt skedde över 1900 avvisningar på SKR:s kvinnojourer år 2012, de flesta på grund av platsbrist. Det innebär att man tvingades säga nej till 65 procent av alla sökande, vilket är en ökning från 55 procent året innan. Nya uppgifter från våra medlemsjourer tyder på att situationen har förvärrats ytterligare i år.
Det ökande antalet avvisningar ska inte tolkas som att våldsutsatta kvinnor och barn blir utan stöd och skydd. De flesta hamnar med hjälp av socialtjänsten eller kvinnojouren till slut på en jour som har plats för dem. Det verkligt oroande är att platserna på landets skyddade boenden i ökande grad upptas av kvinnor och barn som är i akut behov av att flytta UT. Som har bott på jouren i månader, fått vardagsrutiner ställda på ända, missat jobb, skola och förskola och levt i ett enda långt undantagstillstånd. Som efter en lång tids våldsutsatthet och kaos fått hjälp att blicka framåt. Som nu är redo att bygga upp en ny tillvaro, men som hindras av en ansvarslös bostadspolitik och en bostadsmarknad där våldsutsatta kvinnor och barn tillhör de stora förlorarna.
När hyresvärdarna kan välja och vraka bland intressenter står inte ”våra kvinnor” högt i kurs. Långvarig våldsutsatthet och att tvingas lämna sitt hem sätter spår. Många är sjukskrivna eller arbetslösa. Många har betalningsanmärkningar och skulder efter att ha utnyttjats och lurats av sin partner. Skyddade personuppgifter är ytterligare ett hinder.
Personal och ideellt aktiva på kvinnojourerna gör det de kan och mäktar med för att hjälpa till i bostadssökandet. De letar på annonssajter, ringer privata hyresvärdar och tar ibland till och med hjälp av personliga kontakter.
Samtidigt står socialtjänsten, som är de som har det egentliga ansvaret, handfallna och utan beredskap. Detta trots att det inte råder någon tvekan om att de enligt socialtjänstlagen har en skyldighet att vid behov hjälpa våldsutsatta personer att söka efter en ny bostad. Enligt en undersökning vi genomförde tidigare i år bland 172 kommuner är de dessutom väl medvetna om både sitt ansvar och problemets omfattning och orsaker.
Åtta av tio kommuner uppgav att bostadssituationen är ett hinder i kvinnofridsarbetet. De vanligaste svårigheterna som identifierades var bristen på hyresrätter, avsaknaden av förturssystem, avsaknad av kommunal bostadsförmedling, samt bristande samverkan med andra kommuner.
Som en ansvarig tjänsteman i en Stockholmskommun uttryckte det: ”En kvinna som exempelvis har hyresskulder och inte har en fast anställning är inte särskilt attraktiv på bostadsmarknaden. Det är mycket svårt att lösa hennes boendesituation trots att starka skäl föreligger”.
Trots den höga medvetenheten är det få kommuner som har något som helst strukturerat arbete för att underlätta för våldsutsatta att få bostad. Sju av tio har inte ens en handlingsplan. Enligt kommunerna görs istället individuella insatser från fall till fall. Många kvinnojourer upplever dock att socialtjänsten inte gör någonting alls utan helt ”lämpar över”
Möjligheten till en trygg boendesituation är central i arbetet mot våld mot kvinnor. Idag ser vi hur kommuner erbjuder olämpliga nödlösningar på hotell eller vandrarhem. Vi ser hur kvinnor och deras barn tvingas återvända till den våldsamma partnern/pappan. Vi ser hur kvinnor stannar kvar i en våldsam relation för att oron över att bli hemlös är för stor.
Ute på kvinnojourerna finns en frustration över att bostadssituationen försvårar arbetet och tvingar dem att avvisa fler och fler. Tillsammans med våra medlemmar slår vi nu larm och uppmanar landets socialchefer och ansvariga kommunpolitiker att agera.
Det är dags att visa på ledarskap, mod och handlingskraft och prioritera kvinnofridsarbetet som en del av den generella välfärden.
Varje kommun måste ta ett helhetsgrepp kring hur man med hjälp av lösningar som utslussningsboenden, förturslägenheter, hyresgarantier, billiga hyresrätter och samarbeten med andra aktörer kan underlätta för våldsutsatta kvinnor och barn att få tillgång till en bostad.
Andra inlägg
Välkommen till
B K R O
Kraft Force
Barn och Kvinnorätts
Organisationen
B K R O Kraft Force
