Rättsprocessens gång.

När ett brott har polisanmälts inleds en brottsutredning som ligger till grund för åtal, rättegång och dom. Brottsoffrets deltagande i utredningen spelar ofta en avgörande roll för hur rättsprocessen fortlöper.

Polisanmälan

Ett brott kan komma till polisens kännedom genom att brottsoffret själv eller någon annan anmäler brottet. Polisen har även en skyldighet att upprätta en anmälan på plats om det kan misstänkas att ett brott har skett. Det är viktigt att en polisanmälan görs så snart som möjligt. Det ökar möjligheterna att samla in bevis, vilket i sin tur ger ökade möjligheter att utreda brottet, binda en gärningsperson till brottet och därefter väcka åtal.

Förundersökning

En förundersökning, det vill säga en brottsutredning, ska inledas så snart ett brott har kommit till polisens kännedom. Förundersökningen har två syften, dels att utreda vem som kan misstänkas för brottet, dels att bedöma om det finns tillräckliga bevis för att väcka åtal. Förundersökningen kan ledas av polis eller åklagare, beroende på brottets allvarlighet. Vid mindre allvarliga brott är polisen förundersökningsledare. Vid våld i nära relationer är det oftast åklagaren som är förundersökningsledare. Åklagaren ger instruktioner, direktiv, till polisen som utreder brottet. Under förundersökningen gäller objektivitetsprincipen som innebär att alla bevis måste tillvaratas, både de som är till fördel för den misstänkte och de som är till nackdel. En förundersökning kan läggas ner om det till exempel inte går att identifiera gärningspersonen, eller om det inte finns tillräckligt med bevis för att kunna väcka åtal.

Stödperson och målsägandebiträde

Den som utsatts för brott har rätt att ta med sig en stödperson till förhör och rättegång. Det kan vara en person som han eller hon har förtroende för, exempelvis en anhörig eller en person från kvinno- eller brottsofferjouren.

Den som utsatts för brott kan också ha rätt till juridiskt stöd i form av ett målsägandebiträde. Vid vissa allvarligare brott, som t.ex. misshandel, sexualbrott och fridskränkning, kan tingsrätten utse ett målsägandebiträde som hjälper brottsoffret inför rättegången genom att medverka vid förhör, samt under rättegången genom att bland annat hjälpa till med yrkanden om skadestånd. Reglerna om rätten till målsägandebiträde finns i lag (1988:609) om målsägandebiträde.

Förhör

Polisen förhör i regel både den misstänkte och brottsoffret under förundersökningen. Finns det vittnen till händelsen ska också de kallas till förhör.

Gripande och anhållande

Polisen har möjlighet att gripa en person som misstänks för brott. Det innebär att den misstänkte omedelbart tas om hand och detta får ske när polisen inte kan eller hinner vänta på ett beslut från åklagaren om anhållande. Den som grips får hållas kvar för förhör i högst tolv timmar och ska sedan släppas fri om inte åklagaren beslutar att anhålla den misstänkte.

Anhållande är ett tillfälligt frihetsberövande som får ske i avvaktande på häktning. Ett anhållande får ske om en person misstänks för ett brott som är så allvarligt att häktning kan ske, eller att ett frihetsberövande behövs för att utredningen av brottet ska kunna genomföras. Det innebär att ett anhållande ofta sker om det finns skäl att tro att den misstänkte fortsätter att begå brott, försvårar utredningen genom att till exempel försöka påverka brottsoffer eller vittnen, eller håller sig undan förhör och rättegång. Åklagaren måste senast fyra dagar efter att en person gripits begära personen häktad eller frige honom eller henne.

Häktning

Åklagaren kan begära en person häktad om han eller hon är på sannolika skäl misstänkt för ett brott som kan ge minst ett års fängelse och det finns risk att personen, om häktning inte sker, försvårar utredningen genom att avvika, undanröja bevis eller på annat sätt försvårar utredningen. Häktning beslutas av domstolen efter en häktningsförhandling. Blir den misstänkte häktad får han eller hon hållas häktad högst fjorton dagar, därefter måste en ny häktningsförhandling genomföras. Det finns ingen bortre gräns för hur länge en person kan sitta häktad. Om domstolen inte finner tillräckliga skäl för häktning friges den misstänkte och försätts på fri fot fram till rättegången.

Restriktioner

Under häktningstiden kan den misstänktes kontakter med omvärlden begränsas av restriktioner, ett beslut som tas av åklagaren. Det kan innebära att den häktade till exempel förbjuds att ta emot telefonsamtal och besök från anhöriga, inte får umgås med andra häktade eller inte får läsa tidningar, lyssna på radio eller titta på teve. Restriktioner ges om brottsutredningen riskerar att försvåras av den häktades kontakter med omvärlden.

Bevissäkring

Vanliga bevissäkringsåtgärder är att spela in förhör på video, dokumentera brottsoffrets skador och att inhämta rättsintyg. Vid behov kan exempelvis kläder och vapen beslagtas. Även brottsoffrets egen dokumentation i form av dagboksanteckningar och telefonmeddelanden kan användas för att stödja berättelsen.

För att samla bevis undersöker och dokumenterar polisen brottsplatsen, ofta i kombination med kriminalteknisk spårsäkring. Här har även hälso- och sjukvården en viktig roll vad gäller undersökning av brottsoffret och spårsäkring vid vålds- och sexualbrott. Stödbevisning utgörs ofta av vittnesförhör, både med brottsoffret och med bekanta eller närstående till den misstänkte. Närstående är inte skyldiga att vittna i rättegången och får inte avlägga ed, men de är däremot skyldiga att infinna sig till polisförhör.

Rättsintyg

Vid en rättsmedicinsk undersökning dokumenteras såväl gamla som nya skador vilket utmynnar i ett rättsintyg. Den rättsmedicinska undersökningen kan besvara frågor om orsaken till skadebilden och om skadebilden överensstämmer med brottsoffrets eller den misstänktes uppgifter. Undersökningen syftar även till att spårsäkra DNA från gärningspersonen som kan återfinnas på offrets kropp. Som huvudregel krävs brottsoffrets samtycke för att inhämta rättsintyg, men om det misstänkta brottet kan ge minst ett års fängelse, eller om det handlar om andra särskilt integritetskränkande brott, som sexualbrott, misshandelsbrott och fridskränkningsbrott och offret är under 18 år kan rättsintyg inhämtas även utan offrets samtycke, se lag (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott

 

Vårt nästa inlägg kommer att handla om varför de flesta kvinnofridsbrott avskrivs.  Med detta kommer den brännande följdfrågan, hur säkert är det för brottsoffret när anmälan och undersökningen läggs ner? Vad blir konsekvenserna för kvinnorna och deras barn?

11 sep 2016