Så långt kvar

Kvinnofrågan är ännu ett särintresse, där vi ännu inte kommit långt. I några veckor har vi följt fenomenet "me too", som började i Hollywood men som tog sig över Atlanten och nådde Sverige. Där har sexuella övergrepp blottlagts, vilket givit enorma konsekvenser för många av männen bakom dessa avskyvärda handlingar.

Men min stilla undran måste bli, hur kommer det sig först att en nätkampanj blir helt avgörande för många kvinnor att våga berätta? Är det i sig inte ett kapitalt misslyckande för oss kvinnor ? För varför accepterade vi i alla år att bli det särintresset som kvinnofrågan blivit och inte minst frågan om  kvinnors rättigheter?

I Sverige i synnerhet så eftersträvar vi jämlikhet, men det är mest en fasad. För varför är det ännu stora löneskillnader mellan män och kvinnor på lika arbete? Varför beivras ännu inte kvinnans ställning i samhället och varför fortfarande kvinnorna en mycket utsatt grupp i Sverige? Varför läggs fortfarande de flesta anmälningarna ner när det gäller just kvinnovåld? Varför misslyckas ofta åtal i våldtäktsanmälningar?

Om detta och mycket mer kommer vi fram till jul och en gång i veckan att diskutera på blogg och diskussionsforumet.

 

B K R O Kraft Force

 

 

                                                        /aprikosa-rosor.jpg

3 nov 2017