Våldtäkt

Våldtäkt, att bli tvingad mot sin vilja till sexuellt umgänge och ofta kan det förekomma våldsinslag i våldtäkten och även hot. Våldtäkter anmäls inte alltid till polisen, då offret ofta känner skuld över det som inträffat och börjat skuldbelägga sig att kanske var hon fel klädd, hade kanske druckit för mycket och även flörtat med personen som sedan våldtog henne. Väldigt ofta skapar dessa trauman som är väldigt svåra att lösa och gå vidare om man inte först erkänner att man blivit våldtagen.

När en trettonårig flicka blir våldtagen

När en trettonårig flicka blir våldtagen ligger hon stel och tittar upp mot träden. Hon ligger så stilla det går för att inte tänka, inte känna vad det är som händer. Det går fort men är en evighet. Hon ser honom resa på sig och dra upp byxorna. Försiktigt sätter hon sig upp och försöker samla krafter att resa sig upp bredvid honom. Vill inte bli lämnad kvar, måste tillbaka. Tillbaka till festen de lämnat för att vara tillsammans. Han sträcker ut en hand för att hjälpa henne upp.

När en trettonårig flicka blivit våldtagen följer hon sin pojkvän tillbaka till festen. Dricker en öl. Tar sin jacka, reser sig upp och möter hans blick över elden. Lämnar festen och ängen. Går längs grusvägen och känner hur något varmt klibbar fast byxorna längs benet. Det rinner ner i skorna. Med handen känner hon efter. På insidan av byxbenet på de ljusa jeansen är det blött. Handen blir rödfärgad av blodet. Hon skyndar på stegen.

När en trettonårig flicka blivit våldtagen går hon hem, genom grinden, upp för trappan, genom dörren och in. Direkt till rummet där hon tar av sig de nedblodade byxorna och knölar in dem längst in i garderoben. Hon tar sig vidare till badrummet och går in i duschen. Tyst försöker hon vrida på vattnet, inte så mycket så att mamma och pappa vaknar. Det är en avvägningen att duscha så kort tid att ingen av dem hinner vakna, men ändå tillräckligt med tid för att hinna bli ren. Hon tar fram en binda ur skåpet och sätter den i trosorna. Sängen. Sömn.

När en trettonårig flicka vaknar på morgonen efter att hon blivit våldtagen har bindan läckt igenom – blod på lakanet. Det är ingen katastrof, det har hänt förut. Mamma löser det med klorinbad. Ett glas vatten framför sommarlovsmorgon tillsammans med lillebror.

Det har inte hänt, det har inte hänt, det har inte hänt. Efter ett par timmar ringer telefonen. Vart tog du vägen? Gick inte du iväg med honom? Var du full? Ja. Jättefull. Minns ingenting. Hahaha.

När en trettonårig flicka förtränger att hon blivit våldtagen av sin pojkvän måste något till. Alkohol. Självhat. Attityd. Hon fortsätter bli kär i killar, fortsätter bli full varje helg och hon fortsätter glömma. Glömma. Glömde. Glömt. Jag glömde plocka ur diskmaskinen. Jag måste ha glömt att vi skulle ha prov idag. Jag vill helst glömma hela skiten. En hel tonårings liv kom och gick och hon bara glömde. Du är så glömsk, sa mamma. Man minns det man vill minnas. Man glömmer sådant man behöver glömma.

När en trettonårig flicka blivit våldtagen men inte längre minns det kan hon bli femton år. Hon vet inte varför men det finns inte längre plats och mening kvar att leva för. Mamma får migränanfall och har sina receptbelagda mediciner i badrumsskåpet. De är ganska lätta att svälja, det går med ett glas vatten. En, två, sex stycken. Väntar. Ingenting händer. Hon kanske är död. Hon minns inte riktigt. Sjukvårdsupplysningen upplyser om att hon inte är död men att hon gör bäst i att sätta fingrarna i halsen eller ringa ambulans. Femtonåriga flickor vet hur man gör när man sätter fingrarna i halsen.

När en trettonårig flicka blivit våldtagen, glömt och blivit tjugoett år gammal sitter hon hos en kurator. Hon vill inte mer och han undrar vänligt varför livet inte är värt att leva. Hur var dina tonår? Hur mådde du? Vad hände? Hände något obehagligt under dina tonår? Tiden stannar, datorn blir tyst, gatan utanför blir tom. Nej, ingenting som jag minns. Ingenting jag vill komma ihåg hände då. Jag minns kanske en sak som hände men det har jag glömt. Jag har bestämt mig för att glömma det.

När en trettonårig flicka blivit våldtagen vaknar hon åtta år senare i en säng. Hon tänder lampan och sätter sig upp. Hon minns. Hon har aldrig någonsin glömt. Hennes stolthet, hennes självkänsla, hennes sexualitet, hennes tonår, hennes trygghet satt gisslan hos honom. Kanske hade de trivts hos honom, fått honom att känna sig bättre och starkare. De kände sig bortglömda och sökte stöd hos sin kidnappare. Sockholmssyndromet.

När en tjugoett år gammal kvinna inser att hon blivit lurad och att hon glömt var hon gjort av sin stolthet, självkänsla, sexualitet, sina tonår och sin trygghet börjar världen röra sig. Den blir inte ljusare, men tydligare. Det finns kanaler för vrede och hat. Det finns vägar att gå på. Det finns saker värda att kämpa för. Det finns nya trettonåriga flickor som inte ska behöva gömma ett par blodiga jeans i garderoben. Det finns trettonåriga flickor som inte ska låta någon kidnappa deras stolthet i åtta år. Världen rör på sig.

Susanna Hellgren

Våldtäkt och sexualbrott

Under 2015 anmäldes 18 100 sexualbrott, varav 5 920 rubricerades som våldtäkt. I den Nationella trygghetsundersökningen uppger 1,0 procent att de utsattes för sexualbrott under 2014.

Andel som utsatts för sexualbrott

I den Nationella trygghetsundersökningen (NTU) uppger 1,0 procent av befolkningen (16–79 år) att de blivit utsatta för sexualbrott under 2014, vilket motsvarar cirka 76 000 personer. Det är en minskning jämfört med 2013, då 1,3 procent uppgav att de hade blivit utsatta. Under perioden 2005–2011 låg sexualbrotten på en relativt stabil nivå, men de senaste två årens resultat visar på en högre nivå. Nedgången i den allra senaste mätningen gör dock att utvecklingen är svårtolkad.

Sexualbrott är en brottstyp där det är relativt vanligt med upprepad utsatthet. Knappt hälften (42 %) av personerna som blivit utsatta för sexualbrott har blivit det mer än en gång. De flesta (36 %) har blivit utsatta två till nio gånger och en mindre andel (6 %) har blivit utsatta tio gånger eller fler. Antalet händelser uppgår uppskattningsvis till ungefär 282 000, vilket är avsevärt färre än föregående år men mer i nivå med tidigare års resultat

Det är viktigt att notera att sexualbrott innefattar ett brett spektrum av brott – allt från lindrigare händelser, som blottning, till mycket allvarliga händelser, som våldtäkt. Det är sannolikt att dessa olika typer av sexualbrott skiljer sig åt när det gäller brottsplats och relation till gärningspersonen. Vidare är det till följd av frågans känsliga art heller inte sannolikt att NTU fullt ut fångar in de händelser som man avser mäta i undersökningen.

Kön och ålder

Betydligt fler kvinnor än män har blivit utsatta för sexualbrott; 1,8 procent av kvinnorna och 0,3 procent av männen uppger att de blivit utsatta för sexualbrott under 2014. För män har andelen utsatta legat på ungefär samma nivå hela perioden. För kvinnor låg sexualbrotten under perioden 2005–2011 på en relativt stabil nivå, men de senaste två årens resultat visar på en högre nivå. Nedgången i den allra senaste mätningen gör dock att utvecklingen är svårtolkad.

Ålder

Utsatthet för sexualbrott är vanligast i de två yngsta åldersgrupperna (16–19 respektive 20–24 år), där andelen utsatta är 2,6 respektive 2,8 procent. För kvinnor skiljer sig utsattheten relativt kraftigt mellan åldersgrupperna (0,1–5,0 %), och då utsattheten ökat i de två yngsta åldersgrupperna har skillnaderna ökat. Män uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott i nästan samma (relativt låga) utsträckning (0,1–0,5 %), oavsett åldersgrupp. Mest utsatta är kvinnor mellan 16 och 24 år bland vilka 5,0 procent uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott under 2014.

Olika gruppers utsatthet för sexualbrott

Precis som för merparten av de andra brotten mot enskild person tycks utsatthet för sexualbrott vara vanligare i vissa grupper av befolkningen. Ensamstående personer med eller utan barn är utsatta i större utsträckning än sammanboende med eller utan barn (2,0 repektive 1,8 % jämfört med 0,3 respektive 0,6 %). Personer med högst förgymnasial utbildning är också mer utsatta än personer med gymnasial eller eftergymnasial utbildning (1,3 %, jämfört med 0,9 respektive 1,0 %). Boende i flerfamiljshus utsätts i större utsträckning än boende i småhus (1,5 jämfört med 0,6 %). Att utsättas för sexualbrott är vanligare bland personer som bor i storstadsregioner (1,2 %) jämfört med de som bor i mindre städer eller på landsbygden (0,8 %). Andelen utsatta för sexualbrott är högre bland personer födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar (1,4 %) än bland personer som själva är utrikesfödda och bland personer födda i Sverige med minst en inrikesfödd förälder (0,9 respektive 1,0 %).

Statistiska analyser visar att när man rensar bort effekten av andra bakgrundsfaktorer, som ålder och kön, försvinner skillnaden i utsatthet för sexualbrott mellan grupper med olika utbildning. Däremot kvarstår skillnaden
mellan olika familjetyper.

Brottsplats

Typ av brottsplats för sexualbrott 2014. Andel för respektive plats av det totala antalet rapporterade händelser. Källa: NTU

Omständigheter kring sexualbrott

Då antalet sexualbrott mot män som rapporterats in till NTU är mycket litet särredovisas varken brottsplats eller relation till gärningsperson för sexualbrott uppdelat på män och kvinnor. Drygt hälften av sexualbrotten (53 %) har inträffat på allmän plats, och ungefär vart femte (18 %) har inträffat på arbetsplatsen eller i skolan. Ungefär lika många har inträffat i bostaden och eller på en annan plats (15 respektive 14 %). Fördelningen av brottsplatser för sexualbrott har varierat en del genom åren och det finns ingen tydlig trend över tid.

Relation till gärningspersonen

Relation till gärningspersonen vid sexualbrott 2005–2014. Andel för respektive relationsform av det totala antalet rapporterade händelser.

I 63 procent av fallen har gärningspersonen varit helt okänd för den som utsattes, i 25 procent av fallen en bekant och i 11 procent av fallen en närstående. Fördelningen när det gäller relation till gärningspersonen vid sexualbrott har varierat något under årens lopp sedan undersökningen inleddes, och det går inte att urskilja någon tydlig trend i resultaten. Man bör vara medveten om att det, precis som för hot- och misshandelsbrott, finns anledning att tro att händelser där personer har blivit utsatta för sexualbrott av en närstående, ofta i hemmet, är underrepresenterade i undersökningen. Den typen av utsatthet kan upplevas som särskilt känslig och är därmed svår att fånga upp i en frågeundersökning.

Anmälda brott

År 2015 anmäldes totalt 18 100 sexualbrott , vilket är en minskning med 11 procent i jämförelse med 2014. De anmälda våldtäkterna minskade med 12 procent till 5 920 mellan 2014 och 2015. Även anmälda brott om sexuellt ofredande och sexuellt tvång, utnyttjande m.m. minskade till 8 840 (−8 %) respektive 1 430 (−6 %) brott jämfört med föregående år. Minskningarna föregicks av ökningar under år 2014, som delvis kan förklaras av att det då anmäldes ett par ärenden med många brott gällande våldtäkt, sexuellt ofredande, sexuellt tvång och utnyttjande för sexuell posering.

De anmälda våldtäkterna har ökat under den senaste tioårsperioden (2006–2015). Ökningen kan delvis förklaras av att en ny sexualbrottslagstiftning trädde i kraft den 1 april 2005. Den innebär bland annat att vissa gärningar som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande kom att rubriceras som våldtäkt. Effekten av lagändringen slog igenom i statistiken på så vis att antalet anmälda brott avseende sexuellt tvång och utnyttjande minskade de närmaste åren efter lagändringen, medan antalet anmälda våldtäkter ökade. Den 1 juli 2013 skärptes sexualbrottslagstiftningen återigen; bland annat utvidgades våldtäkt till att omfatta de fall där offret reagerat med passivitet.

År 2015 anmäldes 2 440 våldtäktsbrott mot barn i åldern 0–17 år, det är en minskning med 23 procent (– 728 brott) jämfört med 2014. Våldtäktsbrotten mot minderåriga utgjorde 41 procent av samtliga anmälda våldtäktsbrott. I 87 procent av fallen (2 130 anmälda brott) var offret en flicka och i 13 procent en pojke. Pojkar som offer var främst representerade i åldersgruppen under 15 år. Bland de vuxna offren var 96 procent kvinnor och 4 procent män.

Vid tolkning av statistiken bör man tänka på att enstaka anmälningar med ett stort antal brott kan ge upphov till årliga variationer i statistiken. Även förändringar i anmälningsbenägenheten kan påverka antalet anmälda våldtäkter.

Totalt anmäldes 8 840 brott om sexuellt ofredande 2 015, som jämfört med föregående år är en minskning med 8 procent ( – 803 brott). Av de anmälda brotten om sexuellt ofredande 2015 rörde 950 brott (11 %) exhibitionism (blottning). Från och med 2014 särredovisas sexuellt ofredande (exkl. exhibitionism) uppdelat på kön och ålder. I 79 % av fallen (6 990 anmälda brott) var offret en flicka (2 820 anmälda brott) eller kvinna (4 170 anmälda brott).

Handlagda brott

År 2015 handlades¹ 6 140 våldtäktsbrott , vilket är en minskning med 643 brott (−9 %) jämfört med 2014. Av de handlagda våldtäktsbrotten bedrevs en utredning för 94 procent (5 750 brott), medan 6 procent (392 brott) direktavskrevs. Fördelningen av utredda och direktavskrivna brott är densamma jämfört med 2014. Av de handlagda våldtäktsbrotten var det 7 brott som förundersökningsbegränsades. Av de handlagda våldtäktbrotten 2015 personuppklarades 856 brott.

Lagföringsprocenten , som visar de personuppklarade brotten i relation till de utredda brotten, uppgick detta år till 15 procent, en minskning på 6 procentenheter jämfört med föregående år. Förändringen mellan 2014 och 2015 kan till stor del förklaras av ett stort ärende som genererade många personuppklarande brott 2014, detta förklarar även förändringen av personuppklaringsprocenten som redovisas nedan.

Personuppklaringsprocenten² , som visar de personuppklarade brotten i relation till samtliga handlagda våldtäktsbrott, uppgick 2015 till 14 procent, vilket motsvarar en minskning med 6 procentenheter jämfört med året innan. Jämfört med nivån 2006 har personuppklaringsprocenten för våldtäktsbrott minskat med 4 procentenheter. Om jämförelsen görs enligt den tidigare definitionen för personuppklaringsprocenten uppgår minskningen dock till 3 procentenheter, vilket är en mer korrekt uppgift.

Nivån har dock präglats av stora årliga variationer under de senaste tio åren. Nedgången 2007 beror delvis på att Åklagarmyndigheten då implementerade ett nytt ärendehanteringssystem, medan uppgångarna 2008, 2009, 2012 och 2014 kan förklaras av ett fåtal större enskilda ärenden under dessa år.

Av de handlagda våldtäktsbrotten fanns det minst en person registrerad som skäligen misstänkt för 61 procent av brotten (3 760 brott), vilket är en minskning med 1 procentenhet jämfört med 2014. Andelen personuppklarade våldtäktsbrott av brotten med minst en misstänkt person uppgick till 23 procent, jämfört med 2014 har andelen personuppklarade av brotten med minst en misstänkt person minskat med 10 procentenheter. Även denna förändring, likt person- och lagföringsprocenten, förklaras till stor del av ett stort ärende som genererade många personuppklarade brott 2014.

Misstänkta

Antalet misstänkta för våldtäkt var 1 070 personer 2015. Det är en ökning med 65 personer, eller 6 procent, jämfört med 2014. Mellan åren 2006 och 2010 hade antalet ökat från 807 personer till en högsta nivå på 1 130 personer, för att därefter variera från år till år. Ökningen i början av perioden kan till viss del förklaras av att en ny sexualbrottslagstiftning trädde i kraft den 1 april 2005. Den innebär bland annat att vissa gärningar, som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande, nu rubriceras som våldtäkt. Effekten av lagändringen slog även igenom i statistiken över anmälda brott, där antalet anmälda våldtäkter ökade samtidigt som antalet anmälda brott avseende sexuellt tvång och utnyttjande minskade åren närmast efter lagändringen.

Lagförda

År 2013 fattades 1 170 lagföringsbeslut³ gällande sexualbrott, vilket motsvarar en minskning med 4 procent eller 50 beslut jämfört med 2012. Framför allt minskade lagföringar gällande Köp av sexuell tjänst med 25 procent eller 81 beslut. Köp av sexuell tjänst är att betrakta som ett spaningsbrott, och det är därför inte ovanligt att lagföringsstatistiken påverkas av variationer i polisens prioriteringar gällande insatser och spaningsuppslag.
På tio år (2004–2013) har antalet lagföringsbeslut för olika typer av sexualbrott ökat med 47 procent, vilket motsvarar en antalsökning med 374 beslut. Utvecklingen av lagföringar gällande sexualbrott under den senaste tioårsperioden ska ses mot bakgrund av den nya sexualbrottslagstiftning som trädde i kraft 2005.

Av de 1 170 lagföringsbesluten gällande sexualbrott 2012 avsåg 178 våldtäkt (inklusive grov våldtäkt), som huvudbrott. Det är en svag ökning med 7 lagföringsbeslut, eller 4 procent, sedan föregående år. Under 2004–2013 har antalet lagföringsbeslut gällande våldtäkt som huvudbrott ökat med 25 beslut eller 16 procent.

År 2013 fattades 134 lagföringsbeslut för våldtäkt mot barn (inklusive grov våldtäkt mot barn). Det är en minskning med 15 beslut, eller 10 procent, jämfört med föregående år.

Ökningen av antalet lagföringsbeslut gällande våldtäkt under perioden (2005–2008) kan delvis förklaras av den nya sexualbrottslagstiftningen som trädde i kraft den 1 april 2005. Lagändringen innebar bland annat en utvidgning av bestämmelsen för våldtäkt, och därigenom har en del gärningar som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande kommit att bedömas som våldtäkt. Med den nya lagstiftningen tillkom även en särskild bestämmelse för våldtäkt mot barn (4 §), dessa gärningar ingick tidigare i begreppen våldtäkt och sexuellt utnyttjande av underårig. Sammantaget försvårar dessa förändringar jämförelser över tid av antalet lagföringar när det gäller våldtäkter.

¹) I statistiken över handlagda brott redovisas anmälda brott där polis, åklagare eller annan utredande myndighet fattat ett beslut om brottet.
²) Personuppklaring innebär att en misstänkt person har bundits vid brottet genom att åtal har väckts, strafföreläggande har utfärdats eller åtalsunderlåtelse har meddelats.

Personuppklaringsprocenten redovisar antalet brott som personuppklarats
under ett år i procent av antalet handlagda brott under samma år. Från och med 2014 redovisas en justerad personuppklaringsprocent. Måttet är i princip konstruerat på samma sätt som tidigare, men med den skillnaden att det beräknas på samtliga handlagda brott istället för på samtliga anmälda brott.
Lagföringsprocent redovisar antalet personuppklarade brott under ett år i procent av samtliga utredda brott, exklusive förundersökningsbegränsade brott, under samma period.

³) Statistiken över lagförda personer redovisar antalet lagföringsbeslut som fattats under året. Med lagföringsbeslut avses fällande dom i tingsrätt eller beslut av åklagare, såsom strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse, under ett kalenderår. En och samma person kan lagföras på olika sätt och vid flera tillfällen under ett år. Ett lagföringsbeslut kan innehålla beslut om flera brott och flera påföljder.

Fakta

18 100 sexualbrott polisanmäldes (2015)
1 170 lagföringsbeslut fattades gällande sexualbrott (2013)
97 procent av dem som misstänks för sexualbrott är män (2015)
15 procent av sexualbrotten sker i offrets eller gärningspersonens hem (2014)
14 procent = personuppklaringsprocenten² för våldtäkt (2015)

Barn och Kvinnorätts Organisationen

B K R O Kraft Force