Att möta en likasinnad.

Social aktivist, medmänniska, idealist och kanske även filosof är de omnämningar som ibland tillskrivs mig. Och det är verkligen sant att jag tror på rättvisa och jämlikhet och jag tror på kvinnor och barn. Jag föraktar rasism och fördomsfullhet, då just detta är det största hotet mot mänskligheten. För det är just fördomarna som vi måste riva för att vi skall få en fredfullare värld. Där generaliseringar och okunnighet är den största faran i vår globala värld.

Med åren har jag också blivit en hängiven feminist. Jag föddes inte som feminist men jag har blivit det genom att jag har lyssnat och lärt, både av andras erfarenheter och mina egna. Mitt engagemang grundar sig på kunskaper och erfarenheter. Jag vet hur olika det är för kvinnor och män. I världen, i Europa och i Sverige. Jag vet hur min mammas liv såg ut, jag vet hur mitt liv har varit/är och jag ser hur mina barns liv utvecklas. Visst har det hänt mycket på hundra år, men det grundläggande patriakala mönstret finns kvar. Det faktum att jordens halva befolkning som är kvinnor, anses som mindre värdaoch inte tillförsäkras samma rättigheter och möjligheter som män är ett nederlag för ett civilisatoriskt demokratiskt tänkande, baserat på varje människas lika värde.

Jag kan inte låta bli att bli förbannad och frustrerad och jag måste kanalisera vreden på ett konstruktivt sätt. Vilket innebär att jag också ger mig själv frihet, som människa, att agera. Jag har varit ett offer och är visserligen ännu utsatt. Men jag är aktör. För mig är det viktigt för det betyder att jag får använda min fulla kapacitet, som människa. Att kunna bidra till att förändra medmänniskors förutsättningar.

För vi lever i globaliseringens tidevarv, där närheten och tillgängligheten till en hel värld också kännetecknas av att empatin för varandra även minskar. Vi kan se bestialiska avrättningar filmade av IS, vi ser de fruktansvärda terrordåden och de grymma krigen. Vi ser kvinnor, våldtas, mördas och skymfas och ändock görs inte tillräckligt. Sverige kom ju som bekant med i FNs säkerhetsråd, efter en mycket saftig nota. Där berättade utrikesministern om att man bl.a skulle driva kvinnorättsfrågor som man är världsbäst på. Jag tänkte stilla, att utrikesministern har ingen aning om hur eftersatt kvinnorättsarbetet i Sverige är. Tillika situationen för många av landets barn. Det finns så oerhört mycket utsatthet i vårt land att jag många gånger skäms att jag föddes svensk. Var tog alla våra ideal vägen? Därför gladde det mig enormt när vi fick en oväntad kontakt på B KR O. Jag hoppas och tror att vi gemensamt skall kunna åstadkomma något bra.

Zannah, ordförande för B K R O Kraft Force

2016-08-02

3 aug 2016