Våld mot kvinnor är mycket vanligare än man tror. Det förekommer som ett stort problem över hela världen och i alla samhällsklasser och åldrar.
Mäns våld mot kvinnor är en process som ofta börjar med anpassning och isolering. Så småningom börjar mannen hota och ta till våld, och kvinnan tvingas anpassa sig ytterligare för att inte bli utsatt för mer våld. Många kvinnor törs inte lämna mannen eftersom han då hotar att döda henne eller ta deras gemensamma barn ifrån henne.
Denna anpassning kallas normaliseringsprocessen som är en modell som förklarar hur det psykiska och det fysiska våldet gradvis trappas upp – samtidigt som kvinnan sakta bryts ner. Med detta oftast hela familjen, man anpassar sig blint bara för att överleva.
Det är svårt att veta i början av ett förhållande om de kompromisser som man gör är av den typen som alla gör när två personer ska jämka ihop sig till ett par eller om de innebär inskränkningar av den personliga sfären.
Det finns vissa varningssignaler på att förhållandet kan utveckla sig till ett förhållande där psykisk eller fysisk misshandel blir ett normalt inslag i vardagen. Förhållandet börjar intensivt och utvecklas snabbt.
Din partner använder sig av svartsjuka för att styra dig. Din partner kontrollerar var du varit och vem som ringt din mobil. Blir hämtad och lämnad på jobbet. Vilket i början bara var trevligt – men det innebär att du aldrig kan göra något annat efter jobbet. Det är fel på alla dina vänner och på din familj.
Alla nära relationer till vänner eller familj upplevs som ett hot. Din partner växlar snabbt i sitt humör och har aggressivitetsutbrott mot saker, djur eller omgivning. Du lyssnar ständigt av din partner för att kunna anpassa dig till din partners behov och önskningar.
Du har svårt att veta hur du ska agera eftersom din partner byter inställning hela tiden. Din partner uttalar sig nedvärderande om din kropp eller om dina personliga egenskaper. Du får allt mer höra elaka kommentarer t.ex. att du är psykisk sjuk, fet och ful. Där emellan kan du få höra hur mycket du är älskad och hur underbar du är. Din partner hotar att döda sig själv om du gör slut. Du får inte sova utan förväntas finnas till för att prata eller ha sex.
Den vanligaste fördomen är att kvinnan ska gå efter första slaget. När det första slaget kommer har det föregåtts av en tid med psykiskt våld som brutit ned kvinnan så när det fysiska våldet kommer in i bilden är det ofta väldigt svårt för kvinnan att lämna mannen. Hon bör lämna relationen tidigare.
Innan det fysiska våldet kan börja har kvinnan utsatts för psykisk misshandel vilket gör att hon har en känsla av att ha ett mindre värde och att hon dessutom bär ansvaret för att det gått så långt så att partnern använt sig av våld. Den som misshandlat ber dessutom oftast om ursäkt efter misshandeln kanske t.o.m. gråter och lovar att detta aldrig ska hända igen. Efter första misshandelstillfället är de vanligt att de båda upplever en period av lugn och vissa par upplever dessutom en period som brukar liknas med en smekmånad. Många gifter sig eller skaffar barn under den här perioden.
Erfarenheterna visar dock att våldet inte brukar stanna vid ett tillfälle utan om misshandeln gått över i fysisk eller sexuell misshandel så brukar våldet upprepas och dessutom trappas upp. Kvinnan börjar dessutom förhålla sig till sin partner eftersom hon vet att denne kan använda sig av våld. Har man gemensamma barn kan det bli en anledning att stanna då mannen kan hota att ”ta barnen” om kvinnan lämnar. Kom ihåg att det inte finns någon juridisk grund för det påståendet.
Blir du misshandlad – skriv anteckningar i din kalender eller dagbok när våldet sker och hur det tar sig uttryck. Bra att ha om du vill polisanmäla. Det är bra även vid ett uppbrott då kvinnan ofta förminskar det våld hon blivit utsatt för. Skriv även om det psykiska våldet.
Ta kort av de märken du fått, om någon annan kan ta korten är det bra då den personen också bevittnar skadorna. Berätta för någon du litar på om hur du har det i din relation.
Få undersökningar har gjorts på vilka männen är som slår eftersom det är få män som vill delta i dessa undersökningar.
Erfarenheterna visar att det kan vara vilken man som helst. Det är ofta en mycket verbal och trevlig man vars omgivning aldrig skulle kunna tänka sig att han slår ”sin” kvinna. Våldet sker i hemmet när inga vittnen finns, förutom barnen, och våldet blir parets hemlighet som man inte talar om. Kvinnan känner skuld och skam över det hon utsätts för. Ofta riktar sig även våldet mot andra i familjen, det är inte ovanligt att husdjur blir utsatta för fysiskt våld och misshandel vilket ofta ikläs ord från mannen att han disciplinerar djuret. Mannen har stor kontroll över sitt våld, han vet när han ska slå och hur han ska slå. Han slår när det inte finns vittnen, borträknat barnen, och han slår så att det inte ska finnas märken som inte kan täckas av kläder efteråt. Han slår inte i okontrollerad vanmakt som ofta påstås, framförallt av mannen.
”Förlåt älskling, det var inte meningen att slå dig på revbenen, jag siktade mot höften”
Berättat av en kvinna vad mannen sagt till henne efter en misshandel.
När man talar om dödligt våld så kan vi se att mannen ofta har en psykiatrisk diagnos eller har kontakt med psykiatrin. När det gäller dödligt våld kan vi även se att mannen har en missbrukarproblematik. Det är den psykiska sjukdomen och/eller missbruket som gör att han mister den sista spärren och brukar övervåld som blir dödlig. Vad som även är en varningssignal om att mannen kan använda övervåld är om han använder våld mot kvinnan på allmänna platser, att han alltså ignorerar i att det finns vittnen till våldet.
I det fåtal fall som vi ser kvinnor använda fysiskt våld i någon form mot den hon lever med är kvinnan ofta psykiskt sjuk eller har ett aktivt missbruk.
Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem i motsatt till individproblem. Det är alltså något i vårt samhälle och samhällsklimat som ger näring åt detta våld. Vår kunskap baserar sig på att detta är baserat i den sneda könsmaktsordningen där mannen blir normgivande i samhället och tilldelas mer makt än kvinnan. Även internationellt är detta ett stort samhällsproblem.
WHO säger att mäns våld mot kvinnor och barn är en världspandemi och FN beräknar att var tredje kvinna i världen kommer att bli utsatt för våld någon gång under sin livstid. FN säger även att våld mot kvinnor och flickor har skördat flera offer under 1900-talet än alla väpnade konflikter, de två världskrigen inräknade. Vi ser även att våld mot kvinnor används som krigsföring bland annat i form av massvåldtäkter mot kvinnor och flickor.
I Sverige samlas all brottsstatistik av BRÅ, brottsförebyggande rådet, där räknar man med att sexualbrott samt brott utfört av en närstående har ett mörkertal på 90-95%, med detta mörkertal kan vi utläsa att i Sverige:
Misshandlas en kvinna var 20:e minut
Våldtas en kvinna var 45:e minut
Den yttersta formen av våld leder till att kvinnan dör. I Sverige mördas ungefär 17 kvinnor varje år av en man hon har eller haft en relation med.
I en relation där våld förekommer är det även vanligt förekommande att våldet är sexualiserat. Som en del av normaliseringsprocessen och nedbrytningen av kvinnan är att mannen tar bort hennes bestämmanderätt i relationen och runt hennes eget liv. Detta sträcker sig även till det sexuella.
Kvinnan får inte bestämma hur de ska ha sex, när eller var. Våld behöver inte förekomma för att få kvinnan att ställa upp på sex utan det kan föreligga ett hot om våld om hon skulle protestera. Det är också vanligt att kvinnan förvägras sova utan väcks regelbundet av mannen för att han vill ha sex, till slut ställer kvinnan upp för att få tyst på tjatet och att få sova.
Det är också väldigt vanligt att mannen brukar porr i olika utsträckning. Att han surfar på porrsajter, att han ser på porrfilm. Ofta blir detta en inspirationskälla för honom och han vill att kvinnan ska ställa upp på det han ser på porrsajterna samt figurera det han ser. Hon kan också tvingas se på porr tillsammans med honom för att veta hur hon ska bete sig sexuellt. Sedan kan hon bli hånad och förnedrad och bli kallad hora och slyna.
I det flesta hem där våld sker mot kvinnan utsätts även barnen för våld. Tidigare hette det i lagtext att barnet bevittnade våldet men nu är det ändrat till att barnet själv är ett brottsoffer om våldet sker framför det.
I olika studier kan man se att även fysiskt och psykiskt våld sker direkt mot barnet om våld förekommer mot mamman. Så höga siffror som 80% visar vissa studier, där även barnet blir direkt utsatt.
Barnet är i en beroendeställning till både förövaren och offret, pappan och mamman, för sin egen överlevnad samt att det mindre barnet inte har förmåga att bedöma hur grovt våldet är. Kommer mamman att överleva detta våld eller kommer hon att dö. Detta ger stora trauman hos barnet.
Det är viktigt att omgivningen ser barnet och kan ge den stöd och hjälp som barnet själv kan vara oförmögen att söka.
En florerande tanke i samhället är att man inte skall lägga sig i andras angelägenheter och familjen skall lämnas ifred. Problemet är att om barnet blir utsatt så krävs det att andra finns där för att hjälpa. Polisen är den som utreder om brott har begåtts och sociala myndigheter utreder vilka stödinsatser som behövs.
Barnen behöver stödinsatser tillsammans med mamman för att kunna göra en omstart. Det är oerhört viktigt att barnen får hjälp att ta sig igenom traumat för att kunna gå vidare. I detta kan kuratorer och BUP vara till stor hjälp.
Tragedier förekommer när barn förlorat sina mödrar i våldet och tvingas genom socialtjänsten ha kontakt med deras far som också är förövaren. Detta skapar bitterhet och oläkliga sår.
Vi tror dock och vi kommer att arbeta för en förändring av lagstiftningen, som skall tillvarata barnens rättigheter fullt ut.
B K R O Kraft Force