Att ta ställning.

/bkro-ros.jpg

 

För mig personligen, har jag alltid tagit ställning för dem svagaste i vårt samhälle. Det sociala ansvaret har präglat mitt tänkande genom hela mitt liv. Av den anledningen har jag alltid arbetat mot dem sociala orättvisorna, främst i vårt land men också internationellt. Och jag är övertygad om att vårt sociala ansvar börjar i vårt eget närområde, i våra kvarter, i vår hembygd och vidare till kommun och landsting och slutligen den övergripande staten som i detta fall är vår demokratiskt valda riksdag. Därför är det oerhört viktigt att utnyttja vår rösträtt som är vårt demokratiska verktyg för att kunna påverka vår samtid. Av den anleningen uppmanar jag alla som ännu inte röstat, att gå och rösta idag för att kunna påverka er framtid. 

-Jag blev tidigt politiskt intresserad och aktiv. Startade min karriär på Uppsala Universitet och kårfullmäktige. Där repressenterade jag det socialistiska högskoleförbundet och vi styrde några år med egen majoritet studentkåren. Där hade vi personröstning innan man hade det på nationell nivå. Det var lärorika år och dem formade mig för hela livet vill jag påstå. Mina hjärtefrågor är just det sociala ansvaret och omhändertagandet av dem svagaste och utstötta i vårt samhälle. Även bekämpning av rasism och nazism är viktiga frågor för mig. Det är skrämmande den svenska utvecklingen, där medkännande och sympatier för varandra har underordnad betydelse. Mina politiska val gjorde jag redan som ung, men är också väldigt påverkad av våra år med skyddade identiteter där jag dessvärre fick erfara samhällets oförmåga att skydda och hjälpa och dess hela komplexitet. Jag har också genom mitt arbete haft förmånen att träffa dem verkliga hjältarna i vårt samhälle. Dem som det inte står några rubriker om och dem som blir osynliga för våra ögon. Dem som lämnats vind för våg av vårt samhälle men ändock mot alla odds överlevt. Dessa människor saluterar jag! Jag skall ta ett exempel, 2008 sökte en kvinna upp mig som levde under mycket svåra förhållanden sedan regimskiftet 2006. Hon hade fått direkta konsekvenser av alliansens politik. För hon var vid det tillfället långtidssjukskriven efter en svår operation som tyvärr resulterat i många följdsjukdomar. Hon hade sedan dess kämpat för att bli frisk men var ännu mycket svag. Hon hade också tre barn och bodde i ett radhus som var deras eget. Men vid regimskiftet skulle alla långtidssjukskrivna genomgå rehabilitering och arbetsträning oftast oavsett diagnos.  Och vad som hände i hennes fall var att hon helt enkelt var för svag för att arbetsträna eller rehabiliteras. Resultatet och svaret lät inte vänta. Hennes SGI togs bort och hon blev utförsäkrad och hon fick heller inte ekonomiskt bistånd från socialtjänsten då hon inte klarade av rehabiliteringsprocessen. Detta gjorde att familjens samtliga inkomster försvann utom barnbidragen. Så det var hennes föräldrar som betalade hennes hyra och som försörjde sin dotter och barnbarn. Så var hennes situation när vi möttes . Efter 5 månader vann vi över försäkringskassan som tvingades återbetala hennes sjukpenning retroaktivt. Vidare fick socialtjänsten i hennes kommun en anmärkning. Detta besked var ett av dem bästa som jag fått i mitt liv. 

-En annan hjärtefråga för mig är naturligtvis alla utsatta kvinnor och barn i vårt samhälle. Att samhällets struktur oftast försvårar istället för att underlätta. Otaliga är kvinnorna som blir fast i den gigantiska vårdnadsfällan, för att vårt samhälle strävar efter jämställdhet till varje pris. Därför tilldöms enskild vårdnad allt för sällan. Resultatet blir att kvinnor och barn blir fångar på grund av våra principer. Oskyldiga människoliv offras hela tiden. Denna samhällsutveckling vill jag motverka. 

Av denna anledning har jag röstat, för att jag tar ställning mot dem sociala orättvisorna i Sverige 2014. Gör det du också, rösta på regimskifte och rösta på förändring.

 

// Zannah Bellander Keagan

 

14 sep 2014