Krönika

Den 25 november har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta, det är dagen då jag tillsammans med andra kvinnor manifisterat mot männens våld mot kvinnor. I mitt fall, har jag tillbringat många av dessa dagar i Uppsala Domkyrka. Under denna dagen brukade vi hålla olika föreläsningar om kvinnovåldet, för att sedan på kvällen samlas i Uppsala Domkyrka för en ljusmanifestation.

Denna dag är det viktigt att vi ger extra uppmärksamhet åt ett av mänsklighetens största problem, och också ett av de största hoten mot uppfyllandet av de globala målen. Nämligen våldet mot alla kvinnor, i Sverige och i omvärlden.

En av tre kvinnor i världen utsätts för våld någon gång i livet. Våld mot kvinnor och flickor är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och är en direkt konsekvens av både lagstiftad och vardaglig diskriminering och exkludering. Det är ett utbrett problem som sker dagligen, i alla samhällen.

Våldet är transparant och gränslöst, går genom olika kulturer, etniciteter , religioner och länder. Det är en mänsklig rättighet som kvinna, att inte utsättas för våld.

Det är en tragedi för varje våldsutsatt kvinna och dödsoffer, och det är viktigt att komma ihåg , att varje våldsutsatt kvinna, ger ringar på vattnet, och offren blir också offrens familjer.

Som de flesta som arbetar engagerat mot våld mot kvinnor, har jag också en bakgrund med våld, det bröt ner mig för en kort stund, innan jag blev stakare och valde en ny livsväg. Nämligen att bli förkämpe mot våldet mot kvinnor.

Men det är viktigt att understryka, att detta arbete är långt mer omfattande än många av oss tror. För det handlar om att bryta grundläggande värderingar inom olika kulturer och religioner, det handlar också om att nå barn från tidig ålder i undervisning om könsroller.

Det handlar också om att vårt samhälle behöver bli bättre i bemötandet och omhändertagandet av alla våldsoffer. Tillika behöver skyddet kring våldsoffer bli bättre.

Det är en lång väg att gå, men målet är ett samhälle utan våld mot kvinnor. Och ju fler vi ansluter oss i kampen mot våldet, ju starkare blir vi, och dess snabbare når vi vårt mål.

Men idag, skall vi minnas alla kvinnor som drabbas av detta ondskefulla kvinnovåld, levande som död! Ingen glömd! Detta våld måste besegras och bekämpas! Våld har ingen plats i ett demokratiskt samhälle.

Sedan flera år tillbaka, kan jag inte vara på plats i Uppsala Domkyrka, jag och min familj fick gå under jorden på grund av den stora hotbilden, och bygga upp våra liv igen någon annanstans. Men inte ens där var vi i säkerhet. Men jag har överlevt hittills, och detta är i sig den största segern.

Så idag, går mina tankar till mina vänner vid Uppsala Kvinnojour, Uppsala Universitet och NKC och jag tänder ett ljus där jag nu befinner mig, för alla kvinnor som mig.

// Annah Ally

Barn och Kvinnorätts Organisationen

B K R O Kraft Force

Krönika

Andra inlägg