Fattigdom slår särskilt hårt mot kvinnor hänger samman med deras roll och låga status i samhället och i familjen. I en del länder är diskriminering mot kvinnor inskriven i landets lagar. I andra länder fortgår könsdiskrimineringen trots lagar som förbjuder det.
Kvinnor nekas ofta de nödvändiga förutsättningar för att kunna ta sig ur fattigdomen. Dessutom saknas kvinnor i de beslutsfattande processer där den sociala och ekonomiska politiken formas.
Kvinnor som lever i fattigdom får sällan komma till tals och göra sina röster hörda.
Men kvinnor är inte passiva offer. Trots svåra omständigheter kämpar de för att förändra sin situation. En del är aktiva samhällsmedlemmar och människorättsförsvarare som kräver rättigheter, organiserar sig för att utkräva rättvisa och ansvar. Andra kämpar för att förbättra situationen för sig och sina familjer. Oavsett om kvinnor agerar som familjemedlemmar eller som människorättsförsvarare så är de viktiga aktörer för förändring. Inte bara vad gäller den egna situationen utan för hela samhället.
Fattigdom handlar inte bara om avsaknaden av inkomst. Människor som lever i fattigdom saknar också trygghet, valmöjligheter och möjlighet att göra sin röst hörd. Fattigdomen manifesterar sig på många sätt och människor och länder drabbas olika.
Exempel på positiv förändring återfinns i världens alla hörn. Samtidigt som kvinnor ofta drabbas hårdast av fattigdom, så är det just kvinnor som har störst potential att vända situationen. Därför måste kvinnors rättigheter och möjlighet till aktivt deltagande stå i fokus för all fattigdomsbekämpning. Så länge som sociala, kulturella och ekonomiska hinder exkluderar kvinnor från att fullt ut delta i det offentliga livet, kommer knappast problemen med fattigdom att lösas.