5 apr. 2017
Könshandel är inget nytt för vår tid. Den är en del av allt sexuellt utnyttjande och övergrepp mot framför allt kvinnor och barn som pågått genom historien. Men könshandeln har också förändrats – i takt med att all handel genom historien har förändrats. När allt annat industrialiserats har även könshandeln blivit en industri – en världsomspännande mångmiljardindustri; delvis laglig, men ofta också styrd av kriminella organisationer.
Idag är könshandeln en av världens största och mest lönsamma industrier. Där ingår gatuprostitution, bordeller, ”massageinstitut”, striptease, människohandel för sexuella ändamål, sexklubbar, telefonsex, barn- och vuxenpornografi, postorderfruar och prostitutionsturism – för att bara nämna några av de vanligaste exemplen.
Kvinnoförtryck
Den bakgrunden kan vara bra att tänka på, när vi ser hur prostitutionsglorifierande kändisar och andra ”tyckare” i tidningar, i tv och på nätet beskriver prostitution som nåt sexuellt ”frigjort”, eller till och med som ”kvinnors rätt att göra vad de vill med sin egen kropp”.
Prostitutionsglorifierarna framställer ofta prostitution som nåt som bara rör just den kvinnan och just den mannen, just där och just då, som om de var helt isolerade från allt och alla – som om prostitutionen befann sig i ett vakuum, opåverkad av samhällets alla könsnormer och könsstrukturer. De ser inte, eller vill inte se, att prostitution handlar om sexualisering av makt. Makt utifrån kön, makt utifrån klass, makt utifrån etnicitet.
Prostitution existerar ju, som allting annat, i ett sammanhang.
Och prostitutionen påverkar i sin tur – inte minst synen på kön i samhället.
Puritansk sexualtradition
Prostitution kommer ur en puritansk sexualtradition, där endast mannens sexualitet räknades. Hustrun respektive ”horan” skulle finnas till hands för den heterosexuella mannen.
Själva grundförutsättningen för prostitution i sig är just förväntningen att den som blir prostituerad inte vill ”ha sex”. Prostitution utgår från köparens sexualitet. Prostitutionsköparen beställer och betalar för det som han vill göra, eller få gjort. Hennes eventuella sexualitet ”köps bort”. Det är just för att ”sexet” i prostitutionen endast utgår från köparen, som den prostituerade får betalt.
Förövare & prostitutionsglorifierare
När vi skriver om köparna i prostitutionen skriver vi nån gång ”torskar”.* Men oftast beskriver vi dem som prostitutionsförövare. Det gör vi för att visa på likheten med andra sexualbrottsförövare. Vi vill inte medverka till att förringa vad de gör.
De som bagatelliserar prostitution och de följder prostitutionen får, och som framställer det som ”sexarbete”, de skriver vi också om utifrån vad de faktiskt gör: prostitutionsglorifierare.
Män köper kvinnor
Vi skriver dessutom ”man” när vi talar om prostitutionsköparen och ”kvinna” när vi skriver om den som blir prostituerad. Det gör vi eftersom den absolut vanligaste formen av prostitution, i Sverige liksom i resten av världen, är att män köper kvinnor.
Det är svårt att veta i hur stor utsträckning de också köper barn, för mycket prostitution handlar om män som köper tonårsflickor – som då oftast inte räknas som barn, även om de faktiskt är det.
Att män köper män i prostitution är inte alls lika vanligt, men det är ändå den näst vanligaste formen av prostitution. Även då är det vanligt att män köper nån som är barn, eller på gränsen till barn. Betydligt mer ovanligt är att kvinnor köper män, och allra mest ovanligt är att kvinnor köper kvinnor. Men alla formerna existerar.
Och självklart är vi emot prostitution i alla dess former.
De flesta män är inte prostitutionsförövare
Att vi skriver om prostitutionsförövare som ”män” betyder däremot inte att vi tror att alla män är eller skulle vilja vara prostitutions- förövare. De undersökningar som finns om hur många män i Sverige som utnyttjat prostituerade är inte helt säkra, men en aktuell siffra idag är ungefär var 12:e (se argument 30). De allra flesta män är alltså inte prostitutionsförövare.
Tyvärr är det trots det alldeles för få män som tar avstånd från prostitutionsköp när de är tillsammans med manliga vänner och arbetskamrater.
27 mars 2017
Vi skall idag börja en ny serie som handlar om prostitution och människohandel. Där vi i flera veckor skall analysera och debattera detta.
Enligt svensk lagstiftning är köp av sexuella tjänster förbjudet. Att sälja sexuella tjänster är däremot inte olagligt.
Utvecklingen av internet och mobiltelefoni har förenklat förmedlingen av sexuella tjänster. Det gäller såväl vuxna som barn och unga. När det är fråga om barn och unga som får ersättning för sex brukar man tala om sexuell exploatering, som även innefattar människohandel för sexuella ändamål. Omfattningen av prostitution och människohandel är svår att fastställa eftersom det till stor del är dolda företeelser
Personer med erfarenheter av att sälja sex eller som är utsatta för människohandel är en heterogen grupp som lever under mycket varierande villkor, har individuell problematik och olika stöd- och hjälpbehov.
8 mars 2017
I dag är internationella kvinnodagen och med detta infinner sig motstridiga känslor i mig, ena sidan är jag stolt att vara kvinna men å andra sidan i ett bättre samhälle skulle inte nödvändigheten finnas i att ha en internationell kvinnodag. Kvinnors intressen skulle inte vara särintressen och vi skulle ha en annan status och andra rättigheter. För sanningen är att vi lever i männens värld och vi har lång väg att gå. Jag föddes aldrig till feminist, utan livet och mina erfarenheter formade mig till en feminist och kämpe.
Jag läste under morgonen olika artiklar relaterade till den internationella kvinnodagen, i en artikel stoltserade man med en undersökning gjord i USA, som visar att Sverige är världsbäst på kvinnofrågor och att detta är ideal landet för kvinnor. Jag skulle med bestämdhet hävda det motsatta. Vi valdes också förra sommaren in i FNs säkerhetsråd med slogan att Sverige är världsledande i kvinnofrågor. Efter en rekorddyr kampanj. Jag skulle vilja säga att med mina erfarenheter, så anser jag vår svenska modell som ett hån mot alla utsatta kvinnor. För vår svenska lagstiftning blir alldeles för ofta dödsfällor för utsatta kvinnor. Just för att Sveriges strävan efter jämlikhet präglar hela vår lagstiftning. Det är oerhört bra att kvinnor lyfts fram och att kvotering kan användas. Det är bra att kvinnan lyfts fram på ett annat sätt idag än tidigare. Ändock är vi så långt ifrån ett rättvist och jämlikt samhälle. Så länge som vårt samhälle inte kan hjälpa och beskydda de mest utsatta grupperna i samhället, pga komplexiteten i vår lagstiftning, så är vi kvinnor bara ett särintresse och fortfarande de som förlorar mest.
Det har alltid funnits en historisk obalans i maktrelationerna mellan män och kvinnor, förvärrade av ökande ojämlikhet inom och mellan olika samhällen och länder, leder till ökad diskriminering av kvinnor och flickor. Runtom i världen missbrukas tradition, kulturella värden och religion för att inskränka kvinnors rättigheter, befästa sexism och försvara kvinnofientliga seder.
Kvinnors lagliga rättigheter, som aldrig varit jämlika med männens på någon kontinent, eroderas vidare. Kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar ifrågasätts och undergrävs. Kvinnor blir rutinmässigt måltavlor för skrämseltaktik och trakasserier såväl i cyberrymden som i det verkliga livet. I de värsta fallen bygger extremister och terrorister sina ideologier kring kvinnors underkastelse och utsätter dem för sexuellt och könsbaserat våld, tvångsäktenskap och reellt slaveri.
Trots vissa framsteg är det fortfarande män som innehar de ledande positionerna på spelplanen, och det ekonomiska lönegapet ökar tack vare gammaldags attityder och inrotad manlig chauvinism. Vi måste förändra detta genom att stärka kvinnor på alla områden, låta deras röster höras och ge dem kontroll över sina liv och vår världs framtid.
Att neka kvinnor och flickor deras rättigheter är inte bara orätt i sig; de ekonomiska och sociala konsekvenserna är allvarliga och drabbar oss alla. Könsjämlikhet har en transformativ effekt som är livsviktig för att ett samhälle och dess ekonomi ska fungera till fullo.
- Därför medsystrar, har vi en lång väg att vandra och vi får aldrig någonsin ge upp hoppet om en bättre värld.
// Zannah, ordförande i B K R O
18 feb. 2017
En process där det som egentligen är högst onormalt till slut uppfattas som normalt.
Man kan se ett förhållande som en fotbollsplan. I början av förhållandet har mannen och kvinnan varsin planhalva och i ett normalt förhållande respekterar man varandra och samspelar över planhalvorna.
I vissa förhållande nöjer sig mannen inte med sin planhalva. Han vill ha kontroll över sin hemsituation och sin fru/flickvän. Därför tar han över mer och mer av kvinnans planhalva tills bara en liten, liten ruta återstår i ett hörn. På denna lilla ruta ryms det självförtroende, den självrespekt och den självkänsla som kvinnan har kvar.
Processen inleds ofta med att mannen talar om för kvinnan hur mycket han tycker om henne och hur viktigt det är för honom att de är tillsammans, bara de två. Kvinnan blir ofta smickrad av denna uppvaktning och hon vill ju också att de ska vara tillsammans, bara de två. Så kvinnan börjar avstå från att träffa sina vänner och sin familj.
Processen fortsätter med att mannen börjar komma och hämta sin fru/flickvän så fort hon har varit hemifrån på någon aktivitet. Ofta kommer han och hämtar henne från jobbet. Detta kan uppfattas som att mannen bryr sig om henne och det är inte ovanligt att andra fäller kommentarer likt: Du är allt bra lycklig som har en så omtänksam och snäll man!
Det är precis så som kvinnan fortfarande uppfattar mannen. Men detta är början till en isolering som han har kontrollen över.
Efter ett tag har det gått så långt att kvinnan inte har några vänner kvar och knappt någon kontakt med sin familj. Mannen börjar kontrollera hennes telefonsamtal och hon får inte gå ut när hon vill. Allt vad kvinnan gör, gör hon för att vara mannen till lags och för att inte reta upp honom/göra honom arg. All hennes kraft och energi går åt till att anpassa sig så att han inte ska bli irriterad på henne.
Det är nu slagen börjar komma, om de inte redan kommit.
När första slaget kommer skyller han ofta på missförstånd. Kvinnan chockas, mannen är ångerfull och lovar att det aldrig mer ska sek. Kvinnan förlåter honom. I detta skede anser hon ofta fortfarande att det är mannens fel. När första slaget väl har kommit dröjer det allt kortare tid mellan slagen.
Till bilden hör även att mannen börjar förtala kvinnan. Han säger att hon är ful, dum i huvudet, inte kan laga ordentlig mat, är en dålig mamma, aldrig kommer att klara sina studier eller sitt jobb… Han kan komma hem och blir ursinnig över att inte få den mat han vill ha, och kanske tvinga kvinnan att laga denna mat. När den sedan är färdig vägrar han att äta den. Mannen använder ofta barn, om barn finns med i bilden, för att få kvinnan att känna skuld.
Mannen växlar mellan värme och våld vilket gör att kvinnan inte släpper hoppet om att han ska ändra sig till det bättre.
I takt med att isoleringen ökar blir mannen den enda kvinnan har att bli bekräftad av. Den bild han har av henne blir den bild hon får av sig själv.
Misshandeln blir allt grövre och inträffar allt oftare. Ofta slutar misshandeln med samlag, som egentligen är en våldtäkt. Kvinnan går med på det för då blir han lugn. Mannens kontroll över kvinnan är total.
Kvar, på en pytteliten del av sin planhalva, är en kvinna helt utan självförtroende, Hon är mycket trött, psykiskt utmattad, känner det som att hon håller på att bli galen. Det är inte ovanligt att kvinnan börjar dricka alkohol för att döva sin ångest eller smärtan vid slagen. Alkoholen försätter henne i en ännu värre situation eftersom myndigheter inte tror lika mycket på en alkoholiserad kvinna som på en nykter person.
Normaliseringsprocessen definierar alltså vad det är som gör att kvinnor har svårt för att bryta upp ur våldsamma relationer. Det som tidigare varit onormalt som våld, förnedring och känslostympning blir närmast en självklarhet. Det som kännetecknar våldsamma relationer är mannens makt över kvinnan men för övrigt är varje kvinnas berättelse unik och de olika strategierna för att överleva våldet och behålla sin värdighet under processen är många.
4 feb. 2017
Vi väljer att göra en återkoppling till den psykiska misshandeln, just för att allting startar just där i normaliseringsprocessen. Kvinnan bryts systematiskt ner, till hon upplever det som ett "normalt" beteende. Hon blir apatisk och hon känner att allt är hennes fel och att hon är orsaken till allt dåligt. Hennes självkänsla är helt borta. Tyvärr anser alltför många att den psykiska misshandeln inte är allvarlig, men tvärtom, då offret avsiktligen reduceras av förövaren och allt börjar tyvärr där. Man förminskar inte och man förlöjligar inte den personen som man älskar.
Tvivlar du på vad du upplevt?
Människor som blir utsatta för misshandel tvivlar ofta på att deras uppfattning och upplevelser är riktiga. Det beror på att misshandeln bryter ner ens självkänsla så att man till sist inte tror att det man ser, hör och känner är verkligt. Många misshandlare säger dessutom att partnern är tokig, psykiskt sjuk eller dum i huvudet för att få dig att tvivla på dig själv.
Det finns en enkel regel du kan följa:
- Lita på dina känslor. Om det känns fel så är det fel!
- Ditt liv går ut på att försöka förstå vad hen vill, hur du kan göra personen nöjd.
- Du vet inte riktigt vad som är trasigt i ert förhållande men du fortsätter försöka reparera det.
- Du försöker komma på hur du ska uppföra dig för att hen ska behandla dig likadant som han behandlar andra människor.
- Du känner dig ofta orolig och nedstämd.
- Du har svårt att göra upp planer, allt beror på hens skiftande humör.
- Du drar dig undan från vänner och bekanta och skäms över hur du låter din partner behandla dig.
- Varje försök att reda ut problem med din partner lämnar dig frustrerad med känslan av att ingenting är löst.
- Det känns som om ni talar olika språk.
- Din självrespekt och tro på din förmåga har minskat betydligt.
- Du känner dig illa till mods i hens sällskap men du älskar din partner.
- Du misstror din uppfattningsförmåga, ibland tvivlar du till och med på ditt förstånd.
- När hen är trevlig så undrar du om du inbillat dig tidigare episoder då hen behandlat dig illa.
- Du är alltid på din vakt så att du inte ska säga eller göra något fel, något som retar upp din partner.
- Du ältar era gräl om och om igen och försöker komma på vad som gått fel men hittar inget svar.
- Du är rädd för din partner men får samvetskval för att du är det.
- Du vantrivs med ditt liv men är säker på att du inte kan få det bättre.
- Du har tappat intresset för saker du tyckte om att göra förut.
- Er relation slukar allt mer av din tid och energi men du får ingen rätsida på det.
- Du får stressymtom, t.ex sömnproblem, ångest, muskelvärk, huvudvärk, hjärtklappning.
- Du känner att du egentligen inte vill gå hem på kvällen, du dröjer kvar på jobbet, sitter kvar i bilen.
- Ibland känner du dig totalt orkeslös, nästan apatisk.
- Du har glömt bort vad som är viktigt för dig och vad du ville med ditt liv.
Känner du igen dig?
Om det så bara är i några av exemplen så är du med stor sannolikhet utsatt för psykisk misshandel av din partner. Psykisk misshandel lämnar inga blåmärken och benbrott, men det knäcker ditt inre. Många som utsatts för både fysisk och psykisk misshandel har sagt att de upplevde den psykiska misshandeln som värre än slagen och sparkarna. Misshandeln brukar i regel trappas upp och det är inte ovanligt att den som misshandlar psykiskt börjar ta till även fysiskt våld efter ett tag.
11 jan. 2017
Vad är psykisk misshandel?
- Psykisk misshandel är en form av psykisk och känslomässig tortyr.
- Psykisk misshandel skadar din hälsa allvarligt.
- Det är en form av hjärntvätt och har aldrig någonting att göra med kärlek.
Psykisk misshandel är återkommande dåligt bemötande i syfte att dominera, kontrollera, kränka, förödmjuka den man utsätter. Psykisk misshandel är skadligt för den utsattas psykiska och fysiska hälsa och skadar självkänslan allvarligt och på lång sikt.
Psykisk misshandel är en form av psykisk och känslomässig tortyr. Vissa av teknikerna känns igen från tortyrfängelser runt om i världen, t.ex att växla mellan värme och våld, hot att skada den utsattes närmaste, flera timmars förhör med absurda anklagelser, presentera lögner för att manipulera fram vissa svar och ”erkännanden”, vredesutbrott, nedsättande tillmälen. Det är en form av hjärntvätt och har aldrig någonting med kärlek att göra.
Psykisk misshandel är det första steget till fysisk misshandel. Nästa steg kan bli att slå på föremål eller att de verbala angreppen börjar förekomma inför andra människor innan misshandlaren slutligen attackerar sin partner fysiskt. Den psykiska misshandeln fortgår sedan parallellt med den fysiska misshandeln. Det finns också misshandlare som enbart misshandlar psykiskt.
Psykisk misshandel skadar den utsattes självkänsla och självtillit allvarligt. På sikt kommer den utsatta att tvivla på sitt omdöme och till och med sitt människovärde. Att förlora sitt jag är att bli bestulen på det viktigaste en människa har.
Psykisk misshandel skadar din hälsa allvarligt. Att leva under den stress det innebär att ha en vardag fylld med kränkningar och otrygghet orsakar en hälsofarlig stress. Det kan ge fysiska symtom som högt blodtryck, magsår, huvudvärk, muskelvärk, mag-tarmproblem. Det kan också orsaka psykisk ohälsa som depression, panikångest, sömnrubbingar, ätstörningar och självmordstankar.
Det starka band som ibland skapas mellan parterna i ett misshandelsförhållande är ingen kärlek utan en bindning som beror på känslomässigt beroende. Den utsatta blir alltmer beroende med tiden då hennes självkänsla minskar.
Misshandeln trappas nästan alltid upp. Misshandlaren förändrar sällan sitt beteende då han väl börjat misshandla.
11 jan. 2017
Vi skall idag påbörja en ny serie som skall fokusera kring normaliseringsprocessen och om hur kvinnan gradvis förlorar sig själv i sin relation till sin partner. Det handlar om att man som människa sakta bryts ner, så att man inte längre upplever våldet eller förtrycket som onormalt utan så normalt att man fortsätter att leva i förtrycket.
// B K R O Kraft Force
23 dec. 2016
Vi vill önska alla en God och Fridefull Jul.
Var rädda om er och varandra.
// B K R O Kraft Force
5 dec. 2016
Risken för svenska kvinnor att hamna i fattigdom fortsätter att öka, enligt nya siffror från SCB. Problemet är att pensionssystemet inte är anpassat efter kvinnors livssituation och det kommer bli mycket värre om politikerna inte agerar, säger Louise Lindfors från Fredrika Bremerförbundet.
Sverige har, jämfört med andra EU-länder, en ganska låg andel som riskerar att hamna i fattigdom även om man har sett en ökning de senaste åren. Men om man bryter upp statistiken och delar upp den efter kön ser det annorlunda ut. Enligt en sammanställning som Statistiska centralbyrån (SCB) har gjort åt Fria Tidningen hade 16,3 procent av svenska kvinnor förra året en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten, vilket är EU:s mått för att mäta risken för att hamna i fattigdom. Det är en liten ökning jämfört med 2013 då siffran låg på 16,1 procent. Sverige sticker ut bland de nordiska länderna både när det gäller risken för kvinnor att hamna i fattigdom men också när det gäller utvecklingen över tid 2008-2014.
En förklaring till ökningen är att många kvinnliga pensionärer hamnar i fattigdom, vilket skiljer ut Sverige från övriga EU. Hela 21,7 procent av kvinnliga pensionärer riskerade förra året att hamna i fattigdom vilket kan jämföras med genomsnittet i EU som ligger på 15,7 procent. Inkomstgapet mellan manliga och kvinnliga pensionärer är också större i Sverige än i övriga EU.
Louise Lindfors, som är ordförande i Fredrika Bremerförbundet, säger att det är en alarmerande situation. 150 000 kvinnliga pensionärer lever i dag under fattigdomsgränsen. Alla har väldigt olika förutsättningar och vissa har jobbat ett helt yrkesliv med en väldigt låg lön.
– Många blir beroende av sina närstående, ekonomiskt eller på andra sätt. Det är en existentiellt jobbig situation att i slutet av livet inte ha så mycket valfrihet.
Hon ser ett tydligt samband till det svenska pensionssystemet, som inte tar hänsyn till kvinnors livssituation. I framtiden väntas siffran öka ännu mer när deltidsarbetande och utlandsfödda kvinnor når pensionsåldern.
– Det är ganska enkelt att räkna ut att till exempel 80-talisterna kommer drabbas ännu hårdare i framtiden när de blir pensionärer. Många unga kvinnor är akademiker vilket innebär längre studietid och minskad livstidsarbetstid, löneskillnaden mellan könen ligger på 13-14 procent och kvinnor jobbar mer deltid, tar ut mer föräldradagar och vab-dagar. Det är en tickande bomb som sakta briserar.
På lång sikt krävs en jämställd föräldraförsäkring, rätt till heltid, bra arbetsmiljö och jämställda löner. Men de förändringarna sker inte tillräckligt snabbt så på kort sikt måste pensionssystemet förändras och nivån i grundskyddet höjas så att den garanterar en acceptabel levnadsnivå, säger Louise Lindfors.
I våras beslutade regeringen om ett delprojekt inom den befintliga pensionsöversynen som ska handla om just jämställda pensioner och som ska redovisas i början av 2016. Louise Lindfors tycker att det är ett steg på vägen men att det behöver göras mycket mer.
– Handlar det om en utredning har det viss relevans som kan tas i beaktande av framtida politiker men vad är ett delprojekt? Siffrorna finns redan där. Det vi behöver nu är att det blir lite verkstad.
Fakta:
Risk för kvinnor att hamna i fattigdom:
Andel kvinnor (i procent) som har en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten år 2014 och 2013 inom parentes.
Danmark: 11,7 (12,1)
Sverige: 16,3 (16,1)
Finland: 13,3 (12,3)
Norge: 11,9 (11,7)
EU: 17,8 (17,2)
Andelen kvinnor över 65 år (i procent) som har en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten 2014 och 2013 inom parentes.
Danmark: 10,1 (12,2)
Sverige: 21,7 (22,3)
Finland: 19,7 (19,6)
EU27: 15,7 (15,5)
Källa Statistiska centralbyrån (SCB) utifrån uppgifter från Eurostat/>
( Tidningen Fria )
5 nov. 2016
FN uppskattar att över 70 procent av de människor som lever i fattigdom är kvinnor. Hur kommer det sig att över två tredjedelar av världens fattiga är kvinnor när de bara utgör halva befolkningen?
Fattigdom slår särskilt hårt mot kvinnor hänger samman med deras roll och låga status i samhället och i familjen. I en del länder är diskriminering mot kvinnor inskriven i landets lagar. I andra länder fortgår könsdiskrimineringen trots lagar som förbjuder det.
Inte passiva offer
Kvinnor nekas ofta de nödvändiga förutsättningar för att kunna ta sig ur fattigdomen. Dessutom saknas kvinnor i de beslutsfattande processer där den sociala och ekonomiska politiken formas.
Kvinnor som lever i fattigdom får sällan komma till tals och göra sina röster hörda.
Men kvinnor är inte passiva offer. Trots svåra omständigheter kämpar de för att förändra sin situation. En del är aktiva samhällsmedlemmar och människorättsförsvarare som kräver rättigheter, organiserar sig för att utkräva rättvisa och ansvar. Andra kämpar för att förbättra situationen för sig och sina familjer. Oavsett om kvinnor agerar som familjemedlemmar eller som människorättsförsvarare så är de viktiga aktörer för förändring. Inte bara vad gäller den egna situationen utan för hela samhället.
Sätt kvinnor och rättigheter i fokus för all fattigdomsbekämpning
Fattigdom handlar inte bara om avsaknaden av inkomst. Människor som lever i fattigdom saknar också trygghet, valmöjligheter och möjlighet att göra sin röst hörd. Fattigdomen manifesterar sig på många sätt och människor och länder drabbas olika.
Exempel på positiv förändring återfinns i världens alla hörn. Samtidigt som kvinnor ofta drabbas hårdast av fattigdom, så är det just kvinnor som har störst potential att vända situationen. Därför måste kvinnors rättigheter och möjlighet till aktivt deltagande stå i fokus för all fattigdomsbekämpning. Så länge som sociala, kulturella och ekonomiska hinder exkluderar kvinnor från att fullt ut delta i det offentliga livet, kommer knappast problemen med fattigdom att lösas.
21 okt. 2016
Misshandel
Var 16:e dag i snitt dödas en kvinna i Sverige av sin partner och/eller sin ex.partner. De flesta kvinnomisshandelstillfällen sker inom hemmets väggar. I Sverige polisanmäls c.a 20.000 fall av kvinnomisshandel, varav c.a 2.000 leder till fällande domar. Att så pass få fall går till domstol beror snarare på att polisens resurser inte räcker till än att som en del s.k mansgrupper påstår att det är falska anmälningar. Mörkertalet är enormt stort. Kriminologen Leif G W Persson har uppskattat att det förekommer c.a 300.000 kvinnomisshandel per år i Sverige.
Många s.k mansgrupper talar om mansmisshandel och om att det skulle vara mycket vanligt förekommande. Vad som avses med begreppet mansmisshandel framgår inte riktigt klart, tyvärr. Det finns inget myntat begrepp "mansmisshandel mot män utförda av kvinnor" i statistiken och det torde styrka att det inte är så vanligt förekommande - med reservation om att det visst kan förekomma i enstaka fall.
I Canada* har en stor undersökning om kvinnomisshandel gjorts där 12.000 slumpvis utvalda kvinnor över 18 år utfrågades. 25% av dessa kvinnor hade blivit misshandlade av sin nuvarande eller tidigare partner. Än mer skrämmande var att 8% av dessa kvinnor blivit utsatta för våld mer än 10 gånger.
Varför går hon inte?
Den frågan ställs av många som inte är insatta i problematiken. Flertalet går givetvis vid första slaget men många stannar hos sin misshandlande partner pga "barnens skull", ekonomiska skäl, kvinnan är totalt kuvad, fråntagen sin identitet och styrka och/eller rädslan att bli dödad om hon lämnar sin misshandlare. Detta kan tyckas vara svårt att förstå för en del, men tyvärr så är detta ett faktum.
Nyanserna är grå-vita. Ett till synes kärleksfullt förhållande kan gradvis övergå till att mannen vill ha makt och kontroll över kvinnan. Mannen vill i de flesta fall isolera kvinnan och lider ofta av svartsjuka gentemot allt och alla. En svag man slår och njuter av makten. Ofta är han djupt ångerfull efter misshandeln. Men oftast är det vanligaste försvaret att kvinnan provocerat fram våldet. *sic!*
Barnen far illa
En dansk* undersökning som omfattade 400 barn från misshandelshem visar att barnen far illa, mycket illa av att modern misshandlas. 85% av dem hade varit i samma rum där misshandeln begåtts och ytterligare 13% hade varit i ett rum bredvid/hört misshandeln. Mer än vart tredje barn hade varit närvarande när mamman hotats till livet.
Många barn får svåra skuldkänslor och tror att de är medskyldiga till föräldrarnas bråk. Pojkarna kan börja identifiera sig med pappan som slår samt flickorna kan ta efter mammornas sätt att *förneka* våldet. Ett farligt socialt arv. Ett barns rätt är att slippa dylikt!
13 okt. 2016
Att bli våldtagen är att utsättas för våld, hot eller tvång och att bli kränkt och förödmjukad både på ett sexuellt och personligt plan.
Den som råkar ut för detta hamnar oundvikligen i en känslomässig kris och kan för en tid förlora fästet i tillvaron. I likhet med andra krisdrabbade människor kan den våldtagna komma att tappa tron på meningen med sitt liv och fyllas av bitterhet och ångest över att inte själv längre kunna styra det.
Får hon inte hjälp att dela och förstå sina känslor kan hennes självförtroende förbytas i självförkastelse och känslor av värdelöshet. I värsta fall leder det till ett självbestraffande beteende. Det är viktigt att den som möter en våldtagen kvinna kan förstå vad hon utsatts för, lyssna och inte vara för snabb med att trösta. Stå ut med att höra vad kvinnan berättar. Då är förutsättningarna för offret att återfå jämvikten betydligt bättre än om hon bara har sig själv och tiden till hjälp. Utan rätt hjälp kan offret få men för livet.
Vilka rättigheter har våldtäktsoffret?
Fram till nu har statistiken inte varit positiv och lagstiftningen har haft mycket begränsningar. Men den goda nyheten är, att en ny lagstiftning är på väg gällande våldtäkt och sexuellt våld. Till dess är nedan lagstiftning rådande.
Lagtexten om våldtäkt:
6 kap 1§
Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år. Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd. Är ett brott som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år. Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.
4 §
Den som har samlag med ett barn under femton år eller som med sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två och högst sex år. Detsamma gäller den som begår en gärning som avses i första stycket mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, 8 eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen ska svara på grund av en myndighets beslut Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt döms för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot om brottslig gärning eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.
Den nya lagtexten omfattar också bestämmelser kring samlag med avkomling, samlag med syskon, sexuell exploatering av barn (exempelvis medverkan i sexuell posering ) och strängare straff för barnpornografibrott. Den s.k. sexköpslagen flyttas in i kap 6 brottsbalken. Sedan 1985 har antalet polisanmälda sexualbrott mer än fördubblats. År 2004 anmäldes 10 419 brott. Av dessa gällde cirka en fjärdedel (2 631) våldtäkter. En liten andel av de anmälda våldtäkterna leder till åtal. År 2004 uppgick denna andel till 13 procent, den så kallade personuppklaringsprocenten. Den totala uppklaringsprocenten för våldtäkter uppgick samma år till 40 procent, således förblev 60 procent av brotten ouppklarade. I den totala uppklaringen ingår förutom de personuppklarade brotten även de så kallat tekniskt uppklarade brotten, där man kommit till ett ”polisiärt klarläggande” men inte kunnat binda någon gärningsman till brottet. Till de tekniskt uppklarade brotten hör bland annat fall då förundersökningen läggs ned på grund av att brott ej kan styrkas.
Till de ouppklarade brotten räknas till exempel brott då det inte går att styrka att den misstänkta personen begått brottet och brott då spaningsuppslag saknas. Fängelse är den vanliga påföljden för våldtäkt.
2 okt. 2016
Den senare tidens debatt om hemlösa EU-migranter, eller de som i folkmun avhumaniseras genom att benämnas som "tiggare", bör oroa oss alla. Den nedlåtande synen på fattiga människor som på grund av svåra sociala omständigheter tvingas tigga hörs inte längre bara på arbetsplatsernas fikabord, runt köksborden eller på skolrasterna. Den har numera även letat sig in i några av landets redaktioner. Det är en skrämmande utveckling.
I centrum av den här diskussionen har frågan om hemlöshet aktualiserats. Det är en diskussion som synliggör hyckleriet hos de som tidigare aldrig ägnat en tanke åt de tusentals människor som i dag saknar bostad och sover ute i kylan. Hyckleriet som först nu börjar tala om hemlösas utsatthet, men enbart för att sätta det i relation till EU-migranternas närvaro i samhället.
Under rubriken "Andra gator i dag" skriver Ulf Stolt, chefredaktör för tidningen Situation Stockholm, om hur tidningens försäljare nu möter hård konkurrens från hemlösa EU-migranter som säljer en annan tidning. Vad man kunde läsa mellan raderna är att "våra" hemlösa och "våra" gator numera hotas av EU-migranter.
Det har snarare blivit regel än undantag att ställa utsatta grupper mot varandra. Flyktingar mot fattiga pensionärer. Arbetare mot arbetare. Hemlösa mot hemlösa. Och när dessa grupper ställs mot varandra, hör jag nästan en lättnadens suck i maktens korridorer. I stället för att rikta all fokus på politiker, makthavare, som kunnat göra mer för att förhindra att flertalet människor fryser ihjäl varje år, riktas i stället udden mot hemlösa EU-migranter. Människor som inte ens har tillgång till många av kommunernas härbärgen eftersom dessa endast är avsedda för dem med ett medborgarskap.
Hemlösa EU-migranter möter i Sverige samma form av rasism som har tvingat många av dem att lämna sina hem och familjer för att sätta sig på en trottoar och förlita sig på att förbipasserande, på sin höjd, ger några kronor.
2011 beräknades 34 000 människor vara hemlösa i Sverige. Sedan dess har siffran med största sannolikhet stigit, och mörkertalet är stort. Läget för landets hemlösa är kritiskt. När hemlösa ser varandra som det största hotet, är det inte de som aldrig behövt oroa sig för att spendera ytterligare en natt på centralstationen som tvingas leva med konsekvenserna.
Det är alla de tusentals som står utan bostad, lever i ett samhälle med allt fler människor i utanförskap och som på grund av splittring inte kan stå enade och utkräva ansvar av politiker. De är förlorarna. Vinnarna är rasismens anförare som lyckats sälja in idén om att det är skillnad på folk och folk samt de makthavare som drar sig undan strålkastarljuset.
- Men hopp finns alltid! I Eskilstuna pågår en kampanj som vill ge all invånare i kommunen rätt till tak över huvudet . Flexibilitet krävs för att utsatta grupper skall komma in i samhället igen och det grundläggande för alla individer är först och främst att ha ett eget hem, ett tak över huvudet.
Tyvärr är de utsatta kvinnorna en stor grupp där självklarheten till bostad är utplånad. Detta arbetar vi aktivt med att förändra.
B K R O Kraft Force
24 sep. 2016
Att möta kvinnor utsatta för våld i sin relation väcker många känslor och frågor. Det är ibland svårt och kräver tid att tillägna sig. Det är ett komplext område som många gånger kräver samarbete mellan olika professioner.
En fråga som många kanske ställer sig är: Varför stannar kvinnan i ett förhållande där hon riskerar eller utsätts för hot och våld? Forskare pekar på att det har givits olika förklaringar till denna fråga utifrån intrapsykiska, interpersonella och strukturella perspektiv.4 Det gemensamma i många av dessa förklaringar är att se kvinnan som ”fångad” i sin relation.
Oftast antas att ett slut på våldet förutsätter att kvinnan bryter relationen. En sådan fråga – varför stannar kvinnan? – rymmer ett avståndstagande från våldshandlingen, men också en underton av kritik av den som utsätts för våldet: En kvinna som fortsätter att leva med en man som misshandlar henne kan inte var fullt normal.
Många kvinnor har svårt att bryta sig loss från en misshandelsrelation. Det kan vara svårt för omgivningen som möter henne – polis, sociala myndigheter, sjukvården och andra – att förstå hur man kan stanna kvar i en relation präglad av våld och andra övergrepp. Det har gjorts – och görs – många försök att förstå och förklara varför kvinnan stannar i relationen. Sammantaget kan sägas att orsakerna till att kvinnan stannar är många och varierar från individ till individ. Ett skäl som många kvinnor i olika studier uppger är rädsla för fortsatt våld/att våldet ska förvärras och – relaterat till detta – en upplevelse av att det finns få möjligheter till säkerhet för dem och deras barn.
Forskningen visar också att denna rädsla är realistisk: Risken för kvinnan att utsättas för allvarliga skador och dödligt våld ökar då kvinnan har lämnat relationen eller då mannen tror att kvinnan är på väg att gå ifrån honom. Mannen kan exempelvis också ha hotat kvinnan med att döda henne om hon lämnar honom.Så länge kvinnan är i närheten av mannen, kan hon också behålla illusionen att hon har honom under en viss kontroll. Ger hon sig av förlorar hon den illusionen och upplever sig utelämnad åt sin rädsla, åt hans godtycke och åt hans hot om att utsätta henne för än värre våld. Några ytterligare exempel på orsaker som framhålls som hinder för henne att lämna mannen är:
• Kvinnan är ekonomiskt bunden till/beroende av mannen
• Kvinnan har svårt att skaffa egen bostad
• Kvinnans religiösa/kulturella värderingar föreskriver att familjen ska bevaras intakt till varje pris
• Kvinnan anser att det är viktigt för barnen att familjen är samlad
• Mannen och kvinnan har gemensam vårdnad om barnen
Den våldsutsatta kvinnans behov är ofta sammansatt
Den våldsutsatta kvinnans behov är ofta sammansatt och stämmer bara delvis med hur socialtjänsten utifrån sättet att organisera verksamheten kan upptäcka, bemöta och hjälpa kvinnan. För den enskilda kvinnan som utsätts kan våld i nära relationer leda till svåra sociala problem. Den misshandlade kvinnan drabbas många gånger av social isolering, ekonomiska problem, begränsad ekonomisk frihet liksom i många fall akuta bostadsproblem i samband med att hon lämnar en farlig misshandelssituation. Sjukskrivningar till följd av misshandel med påföljande ekonomiska påfrestningar liksom arbetslöshet eller svårigheter att upprätthålla normala arbetsrelationer är andra sociala problem som kan orsakas av våldet. En misshandlad kvinna, som kontaktar socialtjänsten för ett ekonomiskt problem blir inte hjälpt av enbart ekonomiskt stöd. Likaledes kan en misshandlad kvinna ha missbruksproblem men behöva insatser utöver missbruksvårdande åtgärder.
- Men då samhället är mycket komplext, så är inte hjälpen en självklarhet, jämlikhet beivras i vårdnadstvister och man tar mycket sällan hänsyn till barnens bästa, som det så fint heter. Fadern har rätt till umgänge och med detta blir kvinnan ännu mer sårbar. Sedan kommer även bostadsfrågan, där samhället inte ser till något annat än en ekonomiskt oberoende. Mycket sällan gör man undantag från denna norm som dessvärre är gällande.
Detta gör att kvinnan från början, får de sämsta förutsättningarna och detta kan också medverka till att kvinnan återvänder till ett destruktivt förhållande. Dessa förutsättningar måste aktivt förbättras, då detta annars kan bli dödsfällor för de utsatta kvinnorna.
B K R O Kraft Force
18 sep. 2016
De flesta anmälningar som görs till polisen, leder inte till åtal. Orsakerna kan vara många och kan bland annat vara att det inte finns tillräckligt med bevis för styrka att ett brott begåtts och sedan kan ofta kvinnan vänta för länge innan anmälan görs och av många olika anledningar. Då talar man om att tidsrymden mellan anmälan och brottet varit för långt och går därför inte att styrka på ett trovärdigt sätt. Många gånger drar också kvinnan tillbaks sin anmälan och kan vara beroende på rädsla men också kärlek till förövaren.
Men vad händer när polisanmälan läggs ner? Oftast så kvarstår hotet och då bör varje fall bedömas utifrån en riskanalysmodell. Men det som oftast händer dessvärre är att kvinnan drar sig tillbaka och inte aktivt ser över sina rättigheter och oftast får detta konsekvenser för både henne och barnen.
Våld mot kvinnor och folkrätten Diskriminering av och våld mot kvinnor utgör allvarliga kränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna. Begreppet "due diligence" är centralt för FNs kampanj för att stoppa våldet mot kvinnor och innebär att staterna har ansvar och skyldighet att vidta alla erforderliga åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor, oavsett vem förövaren är. Dessutom ska staten tillhandahålla stöd och skydd för våldsutsatta kvinnor och deras barn. Begreppet "due diligence" är väl förankrat i folkrätten och flera internationella och regionala deklarationer, konventioner och resolutioner har antagits för att ge kvinnor ett fullvärdigt skydd.* Gemensamt för dessa, utöver kravet att staten ska avhålla sig från att utsätta kvinnor för våld, är att staten också är skyldig att vidta positiva åtgärder för att skydda kvinnor och förhindra att de utsätts för våld, oavsett om våldsbrotten sker i den så kallade offentliga eller privata sfären. Våld mot kvinnor får under inga omständigheter tolereras från statens sida. Mäns våld mot kvinnor är således inte en privat angelägenhet, även om förövaren är en privatperson, utan utgör en angelägenhet för det allmänna. Sverige har ratificerat eller anslutit sig till samtliga konventioner och protokoll som nämns här.
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (1948) Den allmänna förklaringen fastslår att alla människor har rätt att få leva ett liv i jämlikhet, utan diskriminering och med lika skydd från lagens sida. Artikel 3 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna stadgar att "Alla människor har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet" Artikel 5 anger att ”Ingen må utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.” Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (1966) Artikel 2 (1) i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter fastslår att ”Varje konventionsstat förpliktar sig att respektera och att tillförsäkra envar, som befinner sig inom dess område och är underkastad dess jurisdiktion, de i denna konvention inskrivna rättigheterna utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, egendom, börd eller ställning i övrigt”. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (1966) Artikel 3 i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter fastslår att. ”Konventionsstaterna förpliktar sig att tillförsäkra män och kvinnor lika rätt att åtnjuta de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som skrivits in i denna konvention.” Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, CEDAW (1979) Trots att kvinnors lika fri- och rättigheter stadgas i olika människorättsinstrument av tidigt datum, såg man inom FN att diskrimineringen av kvinnor var mycket utbredd och omfattande, varför generalförsamlingen i december 1979 antog den juridiskt bindande Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, även kallad Kvinnokonventionen eller CEDAW. Könsrelaterat våld tas dock inte uttryckligen upp i konventionen. Ett tilläggsprotokoll till Kvinnokonventionen antogs år 1999 som ger enskilda individer eller grupper av individer klagorätt till den kommitté som övervakar staternas efterlevnad av CEDAW-konventionen. Protokollet ger också CEDAW-kommittén en möjlighet att på eget initiativ undersöka påstådda kränkningar av de rättigheter som anges i konventionen.
Ändock trots att Sveriges främsta motto är jämlikhet, så fungerar denna inte i praktiken.
Undersökningen som Amnesty gjort menar att det könsrelaterade våldets orsaker återfinns i den rådande könsmaktsordningen i samhället där män som grupp har större makt än kvinnor som grupp. Mäns våld mot kvinnor bidrar också till att könsmaktsordningen upprätthålls. Mäns våld mot kvinnor skiljer sig från land till land vad gäller våldets omfattning och specifika uttryck men det är enligt Amnestys synsätt snarare fråga om gradskillnader snarare än artskillnader. Manlig kontroll över kvinnors sexualitet utgör en annan näringskälla för det könsrelaterade våldet, liksom stereotypa föreställningar om vad det innebär att vara kvinna och man. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer skiljer sig på flera sätt från annan våldsbrottslighet, dels genom kvinnans känslomässiga relation till förövaren och dels genom att våldet oftast är planerat, kontrollerat och utförs i hemmet, i skydd från omvärldens insyn. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer kan beskrivas som en process där våldet på olika sätt normaliseras, både för den misshandlande mannen och den våldsutsatta kvinnan. För kvinnan innebär misshandeln en successiv nedbrytning och tilltagande isolering, vilket kan försvåra för henne att bryta sig loss från förhållandet. Många kvinnor gör upprepade försök. Att kvinnan tar sig ur relationen medför inte nödvändigtvis att våldet upphör. Våldtäkt inom äktenskapet/parrelationen är sannolikt den mest dolda formen av mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Benägenheten att polisanmäla våldsbrott är särskilt låg hos kvinnor som utsatts för våld av en närstående man. Det är också först när kvinnan kommit ur relationen som hon kan benämna sina erfarenheter som just våld. I likhet med människor som överlevt tortyr drabbas många kvinnor som utsatts för våld i nära relationer av långvariga trauman och kan utveckla posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Enligt Amnestys mening kan våld mot kvinnor utgöra tortyr, för vilken staten är ansvarig, när våldet är så allvarligt och av sådan natur som tortyrbegreppet i folkrätten implicerar, och när staten misslyckats att leva upp till sina förpliktelser att tillhandahålla ett fullvärdigt skydd. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer påverkar också tusentals barn i Sverige, som växer upp i skuggan av pappas våld. Barn som inte själva blir slagna men som tvingas bevittna hur pappa slår och kränker mamma och/eller ett syskon är utsatta för psykisk misshandel. Att barn tvingas bevittna våld som de inte kan förhindra, kan leda till att hela uppväxten präglas av känslor av vanmakt och rädsla.
SAMMANFATTNINGSVIS,
kan det konstateras att hanteringen av våldsutsatta kvinnor i Sverige och dess säkerhet är tämligen begränsat och att det krävs ett nytänkande för att komma tillrätta med sårbarheten i rättsprocessen liksom stor insikt i dem psykosociala faktorena som ligger bakom varje familjetragedi.
Om detta kommer nästa inlägg att handla om.
