Blogg

 

Sida 9

RSS

Rättsprocessens gång.

11 sep. 2016

När ett brott har polisanmälts inleds en brottsutredning som ligger till grund för åtal, rättegång och dom. Brottsoffrets deltagande i utredningen spelar ofta en avgörande roll för hur rättsprocessen fortlöper.

Polisanmälan

Ett brott kan komma till polisens kännedom genom att brottsoffret själv eller någon annan anmäler brottet. Polisen har även en skyldighet att upprätta en anmälan på plats om det kan misstänkas att ett brott har skett. Det är viktigt att en polisanmälan görs så snart som möjligt. Det ökar möjligheterna att samla in bevis, vilket i sin tur ger ökade möjligheter att utreda brottet, binda en gärningsperson till brottet och därefter väcka åtal.

Förundersökning

En förundersökning, det vill säga en brottsutredning, ska inledas så snart ett brott har kommit till polisens kännedom. Förundersökningen har två syften, dels att utreda vem som kan misstänkas för brottet, dels att bedöma om det finns tillräckliga bevis för att väcka åtal. Förundersökningen kan ledas av polis eller åklagare, beroende på brottets allvarlighet. Vid mindre allvarliga brott är polisen förundersökningsledare. Vid våld i nära relationer är det oftast åklagaren som är förundersökningsledare. Åklagaren ger instruktioner, direktiv, till polisen som utreder brottet. Under förundersökningen gäller objektivitetsprincipen som innebär att alla bevis måste tillvaratas, både de som är till fördel för den misstänkte och de som är till nackdel. En förundersökning kan läggas ner om det till exempel inte går att identifiera gärningspersonen, eller om det inte finns tillräckligt med bevis för att kunna väcka åtal.

Stödperson och målsägandebiträde

Den som utsatts för brott har rätt att ta med sig en stödperson till förhör och rättegång. Det kan vara en person som han eller hon har förtroende för, exempelvis en anhörig eller en person från kvinno- eller brottsofferjouren.

Den som utsatts för brott kan också ha rätt till juridiskt stöd i form av ett målsägandebiträde. Vid vissa allvarligare brott, som t.ex. misshandel, sexualbrott och fridskränkning, kan tingsrätten utse ett målsägandebiträde som hjälper brottsoffret inför rättegången genom att medverka vid förhör, samt under rättegången genom att bland annat hjälpa till med yrkanden om skadestånd. Reglerna om rätten till målsägandebiträde finns i lag (1988:609) om målsägandebiträde.

Förhör

Polisen förhör i regel både den misstänkte och brottsoffret under förundersökningen. Finns det vittnen till händelsen ska också de kallas till förhör.

Gripande och anhållande

Polisen har möjlighet att gripa en person som misstänks för brott. Det innebär att den misstänkte omedelbart tas om hand och detta får ske när polisen inte kan eller hinner vänta på ett beslut från åklagaren om anhållande. Den som grips får hållas kvar för förhör i högst tolv timmar och ska sedan släppas fri om inte åklagaren beslutar att anhålla den misstänkte.

Anhållande är ett tillfälligt frihetsberövande som får ske i avvaktande på häktning. Ett anhållande får ske om en person misstänks för ett brott som är så allvarligt att häktning kan ske, eller att ett frihetsberövande behövs för att utredningen av brottet ska kunna genomföras. Det innebär att ett anhållande ofta sker om det finns skäl att tro att den misstänkte fortsätter att begå brott, försvårar utredningen genom att till exempel försöka påverka brottsoffer eller vittnen, eller håller sig undan förhör och rättegång. Åklagaren måste senast fyra dagar efter att en person gripits begära personen häktad eller frige honom eller henne.

Häktning

Åklagaren kan begära en person häktad om han eller hon är på sannolika skäl misstänkt för ett brott som kan ge minst ett års fängelse och det finns risk att personen, om häktning inte sker, försvårar utredningen genom att avvika, undanröja bevis eller på annat sätt försvårar utredningen. Häktning beslutas av domstolen efter en häktningsförhandling. Blir den misstänkte häktad får han eller hon hållas häktad högst fjorton dagar, därefter måste en ny häktningsförhandling genomföras. Det finns ingen bortre gräns för hur länge en person kan sitta häktad. Om domstolen inte finner tillräckliga skäl för häktning friges den misstänkte och försätts på fri fot fram till rättegången.

Restriktioner

Under häktningstiden kan den misstänktes kontakter med omvärlden begränsas av restriktioner, ett beslut som tas av åklagaren. Det kan innebära att den häktade till exempel förbjuds att ta emot telefonsamtal och besök från anhöriga, inte får umgås med andra häktade eller inte får läsa tidningar, lyssna på radio eller titta på teve. Restriktioner ges om brottsutredningen riskerar att försvåras av den häktades kontakter med omvärlden.

Bevissäkring

Vanliga bevissäkringsåtgärder är att spela in förhör på video, dokumentera brottsoffrets skador och att inhämta rättsintyg. Vid behov kan exempelvis kläder och vapen beslagtas. Även brottsoffrets egen dokumentation i form av dagboksanteckningar och telefonmeddelanden kan användas för att stödja berättelsen.

För att samla bevis undersöker och dokumenterar polisen brottsplatsen, ofta i kombination med kriminalteknisk spårsäkring. Här har även hälso- och sjukvården en viktig roll vad gäller undersökning av brottsoffret och spårsäkring vid vålds- och sexualbrott. Stödbevisning utgörs ofta av vittnesförhör, både med brottsoffret och med bekanta eller närstående till den misstänkte. Närstående är inte skyldiga att vittna i rättegången och får inte avlägga ed, men de är däremot skyldiga att infinna sig till polisförhör.

Rättsintyg

Vid en rättsmedicinsk undersökning dokumenteras såväl gamla som nya skador vilket utmynnar i ett rättsintyg. Den rättsmedicinska undersökningen kan besvara frågor om orsaken till skadebilden och om skadebilden överensstämmer med brottsoffrets eller den misstänktes uppgifter. Undersökningen syftar även till att spårsäkra DNA från gärningspersonen som kan återfinnas på offrets kropp. Som huvudregel krävs brottsoffrets samtycke för att inhämta rättsintyg, men om det misstänkta brottet kan ge minst ett års fängelse, eller om det handlar om andra särskilt integritetskränkande brott, som sexualbrott, misshandelsbrott och fridskränkningsbrott och offret är under 18 år kan rättsintyg inhämtas även utan offrets samtycke, se lag (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott

 

Vårt nästa inlägg kommer att handla om varför de flesta kvinnofridsbrott avskrivs.  Med detta kommer den brännande följdfrågan, hur säkert är det för brottsoffret när anmälan och undersökningen läggs ner? Vad blir konsekvenserna för kvinnorna och deras barn?

Utlämnad och exponerad.

2 sep. 2016

Vi börjar vår artikelserie om kvinnors säkerhet i Sverige.  Det övergripande jämställdhetspolitiska målet innebär att kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det förutsätter samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på livets alla områden. Men existerar detta bara i teorin eller också i praktiken? 

Hur verkar lagarna för de vålsutsatta kvinnorna?

Grov kvinnofridskränkning

4 kap. 4 a § BrB

Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse i lägst nio månader och högst sex år.

Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska han i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff.

 

Olaga hot

4 kap 5 § BrB

Om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom, döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år.

 

Sexualbrott

Våldtäkt och övriga sexuella övergrepp regleras i 6 kap brottsbalken

1 § Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation.

 

Misshandel

3 kap 5 § BrB

Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

6 § Är brott som avses i 5 § att anse som grovt, döms för grov misshandel till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Är brottet att anse som synnerligen grovt, döms dock till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är synnerligen grovt ska särskilt beaktas om kroppsskadan är bestående eller om gärningen har orsakat synnerligt lidande eller om gärningsmannen har visat synnerlig hänsynslöshet. Lag (2010:370).

 

Mord

3 kap 1 § BrB
Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid

 

Människohandel

4 kap 1 a § BrB

Den som genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år.

Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts.

Är ett brott som avses i första eller andra stycket mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år.

 

Hatbrott

29 kap 2§ BrB

Hatbrott är inte i sig en brottsrubricering utan en samlande beteckning på brott där det i motivet funnits ett tydligt hat. Det kan exempelvis vara misshandel, mord, dråp eller olaga hot. Rent lagtekniskt är det en straffskärpningsregel i 29 kap 2§ p. 7 BrB som aktualiseras och ger gärningsmannen vid ett hatbrott strängare straff om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet.

 

Frågan är om vi är alla lika för lagen och hur många förundersökningar läggs ner i brist på bevis? Är det rättssäkert för en kvinna att våga anmäla mannen/partnern som slår? Hur fungerar processen och vad blir oftast resultatet? Om detta handlar vår nästa blogg om. Skriv gärna till oss om ni kan och dela med er av era erfarenheter!

Kvinnors rättigheter i världen och i Sverige.

31 aug. 2016

Den största människorättsskandalen i vår tid

Våldet drabbar kvinnor i alla samhällsklasser, i alla åldrar, oavsett etnisk, kulturell eller religiös tillhörighet. Förövarna går nästan alltid fria – även i Sverige.

Varje år kränks miljontals kvinnors grundläggande rättigheter – rätten till hälsa, personlig säkerhet, lika skydd inför lagen och rätten till jämlikhet inom familjen. Ändå tillåts kränkningarna fortsätta och på de flesta håll i världen erkänns inte kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter. Det kan vi inte acceptera.

Därför skall vi från fredagen den 2 september och fyra fredagar framöver publicera granskningar från oss och andra källor, som påvisar bristen av grundläggande rättigheter för kvinnor världen över och detta är sannerligen en människorättsskandal.

 

/bkro7.jpg

Att möta en likasinnad.

3 aug. 2016

Social aktivist, medmänniska, idealist och kanske även filosof är de omnämningar som ibland tillskrivs mig. Och det är verkligen sant att jag tror på rättvisa och jämlikhet och jag tror på kvinnor och barn. Jag föraktar rasism och fördomsfullhet, då just detta är det största hotet mot mänskligheten. För det är just fördomarna som vi måste riva för att vi skall få en fredfullare värld. Där generaliseringar och okunnighet är den största faran i vår globala värld.

Med åren har jag också blivit en hängiven feminist. Jag föddes inte som feminist men jag har blivit det genom att jag har lyssnat och lärt, både av andras erfarenheter och mina egna. Mitt engagemang grundar sig på kunskaper och erfarenheter. Jag vet hur olika det är för kvinnor och män. I världen, i Europa och i Sverige. Jag vet hur min mammas liv såg ut, jag vet hur mitt liv har varit/är och jag ser hur mina barns liv utvecklas. Visst har det hänt mycket på hundra år, men det grundläggande patriakala mönstret finns kvar. Det faktum att jordens halva befolkning som är kvinnor, anses som mindre värdaoch inte tillförsäkras samma rättigheter och möjligheter som män är ett nederlag för ett civilisatoriskt demokratiskt tänkande, baserat på varje människas lika värde.

Jag kan inte låta bli att bli förbannad och frustrerad och jag måste kanalisera vreden på ett konstruktivt sätt. Vilket innebär att jag också ger mig själv frihet, som människa, att agera. Jag har varit ett offer och är visserligen ännu utsatt. Men jag är aktör. För mig är det viktigt för det betyder att jag får använda min fulla kapacitet, som människa. Att kunna bidra till att förändra medmänniskors förutsättningar.

För vi lever i globaliseringens tidevarv, där närheten och tillgängligheten till en hel värld också kännetecknas av att empatin för varandra även minskar. Vi kan se bestialiska avrättningar filmade av IS, vi ser de fruktansvärda terrordåden och de grymma krigen. Vi ser kvinnor, våldtas, mördas och skymfas och ändock görs inte tillräckligt. Sverige kom ju som bekant med i FNs säkerhetsråd, efter en mycket saftig nota. Där berättade utrikesministern om att man bl.a skulle driva kvinnorättsfrågor som man är världsbäst på. Jag tänkte stilla, att utrikesministern har ingen aning om hur eftersatt kvinnorättsarbetet i Sverige är. Tillika situationen för många av landets barn. Det finns så oerhört mycket utsatthet i vårt land att jag många gånger skäms att jag föddes svensk. Var tog alla våra ideal vägen? Därför gladde det mig enormt när vi fick en oväntad kontakt på B KR O. Jag hoppas och tror att vi gemensamt skall kunna åstadkomma något bra.

Zannah, ordförande för B K R O Kraft Force

2016-08-02

Våldtäkt

12 juni 2016

Våldtäkt, att bli tvingad mot sin vilja till sexuellt umgänge och ofta kan det förekomma våldsinslag i våldtäkten och även hot. Våldtäkter anmäls inte alltid till polisen, då offret ofta känner skuld över det som inträffat och börjat skuldbelägga sig att kanske var hon fel klädd, hade kanske druckit för mycket och även flörtat med personen som sedan våldtog henne. Väldigt ofta skapar dessa trauman som är väldigt svåra att lösa och gå vidare om man inte först erkänner att man blivit våldtagen.

När en trettonårig flicka blir våldtagen

När en trettonårig flicka blir våldtagen ligger hon stel och tittar upp mot träden. Hon ligger så stilla det går för att inte tänka, inte känna vad det är som händer. Det går fort men är en evighet. Hon ser honom resa på sig och dra upp byxorna. Försiktigt sätter hon sig upp och försöker samla krafter att resa sig upp bredvid honom. Vill inte bli lämnad kvar, måste tillbaka. Tillbaka till festen de lämnat för att vara tillsammans. Han sträcker ut en hand för att hjälpa henne upp.

När en trettonårig flicka blivit våldtagen följer hon sin pojkvän tillbaka till festen. Dricker en öl. Tar sin jacka, reser sig upp och möter hans blick över elden. Lämnar festen och ängen. Går längs grusvägen och känner hur något varmt klibbar fast byxorna längs benet. Det rinner ner i skorna. Med handen känner hon efter. På insidan av byxbenet på de ljusa jeansen är det blött. Handen blir rödfärgad av blodet. Hon skyndar på stegen.

När en trettonårig flicka blivit våldtagen går hon hem, genom grinden, upp för trappan, genom dörren och in. Direkt till rummet där hon tar av sig de nedblodade byxorna och knölar in dem längst in i garderoben. Hon tar sig vidare till badrummet och går in i duschen. Tyst försöker hon vrida på vattnet, inte så mycket så att mamma och pappa vaknar. Det är en avvägningen att duscha så kort tid att ingen av dem hinner vakna, men ändå tillräckligt med tid för att hinna bli ren. Hon tar fram en binda ur skåpet och sätter den i trosorna. Sängen. Sömn.

När en trettonårig flicka vaknar på morgonen efter att hon blivit våldtagen har bindan läckt igenom – blod på lakanet. Det är ingen katastrof, det har hänt förut. Mamma löser det med klorinbad. Ett glas vatten framför sommarlovsmorgon tillsammans med lillebror.

Det har inte hänt, det har inte hänt, det har inte hänt. Efter ett par timmar ringer telefonen. Vart tog du vägen? Gick inte du iväg med honom? Var du full? Ja. Jättefull. Minns ingenting. Hahaha.

När en trettonårig flicka förtränger att hon blivit våldtagen av sin pojkvän måste något till. Alkohol. Självhat. Attityd. Hon fortsätter bli kär i killar, fortsätter bli full varje helg och hon fortsätter glömma. Glömma. Glömde. Glömt. Jag glömde plocka ur diskmaskinen. Jag måste ha glömt att vi skulle ha prov idag. Jag vill helst glömma hela skiten. En hel tonårings liv kom och gick och hon bara glömde. Du är så glömsk, sa mamma. Man minns det man vill minnas. Man glömmer sådant man behöver glömma.

När en trettonårig flicka blivit våldtagen men inte längre minns det kan hon bli femton år. Hon vet inte varför men det finns inte längre plats och mening kvar att leva för. Mamma får migränanfall och har sina receptbelagda mediciner i badrumsskåpet. De är ganska lätta att svälja, det går med ett glas vatten. En, två, sex stycken. Väntar. Ingenting händer. Hon kanske är död. Hon minns inte riktigt. Sjukvårdsupplysningen upplyser om att hon inte är död men att hon gör bäst i att sätta fingrarna i halsen eller ringa ambulans. Femtonåriga flickor vet hur man gör när man sätter fingrarna i halsen.

När en trettonårig flicka blivit våldtagen, glömt och blivit tjugoett år gammal sitter hon hos en kurator. Hon vill inte mer och han undrar vänligt varför livet inte är värt att leva. Hur var dina tonår? Hur mådde du? Vad hände? Hände något obehagligt under dina tonår? Tiden stannar, datorn blir tyst, gatan utanför blir tom. Nej, ingenting som jag minns. Ingenting jag vill komma ihåg hände då. Jag minns kanske en sak som hände men det har jag glömt. Jag har bestämt mig för att glömma det.

När en trettonårig flicka blivit våldtagen vaknar hon åtta år senare i en säng. Hon tänder lampan och sätter sig upp. Hon minns.  Hon har aldrig någonsin glömt. Hennes stolthet, hennes självkänsla, hennes sexualitet, hennes tonår, hennes trygghet satt gisslan hos honom. Kanske hade de trivts hos honom, fått honom att känna sig bättre och starkare. De kände sig bortglömda och sökte stöd hos sin kidnappare. Sockholmssyndromet.

När en tjugoett år gammal kvinna inser att hon blivit lurad och att hon glömt var hon gjort av sin stolthet, självkänsla, sexualitet, sina tonår och sin trygghet börjar världen röra sig. Den blir inte ljusare, men tydligare. Det finns kanaler för vrede och hat. Det finns vägar att gå på. Det finns saker värda att kämpa för. Det finns nya trettonåriga flickor som inte ska behöva gömma ett par blodiga jeans i garderoben. Det finns trettonåriga flickor som inte ska låta någon kidnappa deras stolthet i åtta år. Världen rör på sig.

Susanna Hellgren

 

Våldtäkt och sexualbrott

Under 2015 anmäldes 18 100 sexualbrott, varav 5 920 rubricerades som våldtäkt. I den Nationella trygghetsundersökningen uppger 1,0 procent att de utsattes för sexualbrott under 2014.

Andel som utsatts för sexualbrott

I den Nationella trygghetsundersökningen (NTU) uppger 1,0 procent av befolkningen (16–79 år) att de blivit utsatta för sexualbrott under 2014, vilket motsvarar cirka 76 000 personer. Det är en minskning jämfört med 2013, då 1,3 procent uppgav att de hade blivit utsatta. Under perioden 2005–2011 låg sexualbrotten på en relativt stabil nivå, men de senaste två årens resultat visar på en högre nivå. Nedgången i den allra senaste mätningen gör dock att utvecklingen är svårtolkad.

Sexualbrott är en brottstyp där det är relativt vanligt med upprepad utsatthet. Knappt hälften (42 %) av personerna som blivit utsatta för sexualbrott har blivit det mer än en gång. De flesta (36 %) har blivit utsatta två till nio gånger och en mindre andel (6 %) har blivit utsatta tio gånger eller fler. Antalet händelser uppgår uppskattningsvis till ungefär 282 000, vilket är avsevärt färre än föregående år men mer i nivå med tidigare års resultat

Det är viktigt att notera att sexualbrott innefattar ett brett spektrum av brott – allt från lindrigare händelser, som blottning, till mycket allvarliga händelser, som våldtäkt. Det är sannolikt att dessa olika typer av sexualbrott skiljer sig åt när det gäller brottsplats och relation till gärningspersonen. Vidare är det till följd av frågans känsliga art heller inte sannolikt att NTU fullt ut fångar in de händelser som man avser mäta i undersökningen.

Kön och ålder

Betydligt fler kvinnor än män har blivit utsatta för sexualbrott; 1,8 procent av kvinnorna och 0,3 procent av männen uppger att de blivit utsatta för sexualbrott under 2014. För män har andelen utsatta legat på ungefär samma nivå hela perioden. För kvinnor låg sexualbrotten under perioden 2005–2011 på en relativt stabil nivå, men de senaste två årens resultat visar på en högre nivå. Nedgången i den allra senaste mätningen gör dock att utvecklingen är svårtolkad.

Ålder

Utsatthet för sexualbrott är vanligast i de två yngsta åldersgrupperna (16–19 respektive 20–24 år), där andelen utsatta är 2,6 respektive 2,8 procent. För kvinnor skiljer sig utsattheten relativt kraftigt mellan åldersgrupperna (0,1–5,0 %), och då utsattheten ökat i de två yngsta åldersgrupperna har skillnaderna ökat. Män uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott i nästan samma (relativt låga) utsträckning (0,1–0,5 %), oavsett åldersgrupp. Mest utsatta är kvinnor mellan 16 och 24 år bland vilka 5,0 procent uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott under 2014.

Olika gruppers utsatthet för sexualbrott

Precis som för merparten av de andra brotten mot enskild person tycks utsatthet för sexualbrott vara vanligare i vissa grupper av befolkningen. Ensamstående personer med eller utan barn är utsatta i större utsträckning än sammanboende med eller utan barn (2,0 repektive 1,8 % jämfört med 0,3 respektive 0,6 %). Personer med högst förgymnasial utbildning är också mer utsatta än personer med gymnasial eller eftergymnasial utbildning (1,3 %, jämfört med 0,9 respektive 1,0 %). Boende i flerfamiljshus utsätts i större utsträckning än boende i småhus (1,5 jämfört med 0,6 %). Att utsättas för sexualbrott är vanligare bland personer som bor i storstadsregioner (1,2 %) jämfört med de som bor i mindre städer eller på landsbygden (0,8 %). Andelen utsatta för sexualbrott är högre bland personer födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar (1,4 %) än bland personer som själva är utrikesfödda och bland personer födda i Sverige med minst en inrikesfödd förälder (0,9 respektive 1,0 %).

Statistiska analyser visar att när man rensar bort effekten av andra bakgrundsfaktorer, som ålder och kön, försvinner skillnaden i utsatthet för sexualbrott mellan grupper med olika utbildning. Däremot kvarstår skillnaden
mellan olika familjetyper.

Brottsplats

Typ av brottsplats för sexualbrott 2014. Andel för respektive plats av det totala antalet rapporterade händelser. Källa: NTU

Omständigheter kring sexualbrott

Då antalet sexualbrott mot män som rapporterats in till NTU är mycket litet särredovisas varken brottsplats eller relation till gärningsperson för sexualbrott uppdelat på män och kvinnor. Drygt hälften av sexualbrotten (53 %) har inträffat på allmän plats, och ungefär vart femte (18 %) har inträffat på arbetsplatsen eller i skolan. Ungefär lika många har inträffat i bostaden och eller på en annan plats (15 respektive 14 %). Fördelningen av brottsplatser för sexualbrott har varierat en del genom åren och det finns ingen tydlig trend över tid.

Relation till gärningspersonen

Relation till gärningspersonen vid sexualbrott 2005–2014. Andel för respektive relationsform av det totala antalet rapporterade händelser.

I 63 procent av fallen har gärningspersonen varit helt okänd för den som utsattes, i 25 procent av fallen en bekant och i 11 procent av fallen en närstående. Fördelningen när det gäller relation till gärningspersonen vid sexualbrott har varierat något under årens lopp sedan undersökningen inleddes, och det går inte att urskilja någon tydlig trend i resultaten. Man bör vara medveten om att det, precis som för hot- och misshandelsbrott, finns anledning att tro att händelser där personer har blivit utsatta för sexualbrott av en närstående, ofta i hemmet, är underrepresenterade i undersökningen. Den typen av utsatthet kan upplevas som särskilt känslig och är därmed svår att fånga upp i en frågeundersökning.

Anmälda brott

År 2015 anmäldes totalt 18 100 sexualbrott , vilket är en minskning med 11 procent i jämförelse med 2014. De anmälda våldtäkterna minskade med 12 procent till 5 920 mellan 2014 och 2015. Även anmälda brott om sexuellt ofredande och sexuellt tvång, utnyttjande m.m. minskade till 8 840 (−8 %) respektive 1 430 (−6 %) brott jämfört med föregående år. Minskningarna föregicks av ökningar under år 2014, som delvis kan förklaras av att det då anmäldes ett par ärenden med många brott gällande våldtäkt, sexuellt ofredande, sexuellt tvång och utnyttjande för sexuell posering.

De anmälda våldtäkterna har ökat under den senaste tioårsperioden (2006–2015). Ökningen kan delvis förklaras av att en ny sexualbrottslagstiftning trädde i kraft den 1 april 2005. Den innebär bland annat att vissa gärningar som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande kom att rubriceras som våldtäkt. Effekten av lagändringen slog igenom i statistiken på så vis att antalet anmälda brott avseende sexuellt tvång och utnyttjande minskade de närmaste åren efter lagändringen, medan antalet anmälda våldtäkter ökade. Den 1 juli 2013 skärptes sexualbrottslagstiftningen återigen; bland annat utvidgades våldtäkt till att omfatta de fall där offret reagerat med passivitet.

År 2015 anmäldes 2 440 våldtäktsbrott mot barn i åldern 0–17 år, det är en minskning med 23 procent (– 728 brott) jämfört med 2014. Våldtäktsbrotten mot minderåriga utgjorde 41 procent av samtliga anmälda våldtäktsbrott. I 87 procent av fallen (2 130 anmälda brott) var offret en flicka och i 13 procent en pojke. Pojkar som offer var främst representerade i åldersgruppen under 15 år. Bland de vuxna offren var 96 procent kvinnor och 4 procent män.

Vid tolkning av statistiken bör man tänka på att enstaka anmälningar med ett stort antal brott kan ge upphov till årliga variationer i statistiken. Även förändringar i anmälningsbenägenheten kan påverka antalet anmälda våldtäkter.

Totalt anmäldes 8 840 brott om sexuellt ofredande 2 015, som jämfört med föregående år är en minskning med 8 procent ( – 803 brott). Av de anmälda brotten om sexuellt ofredande 2015 rörde 950 brott (11 %) exhibitionism (blottning). Från och med 2014 särredovisas sexuellt ofredande (exkl. exhibitionism) uppdelat på kön och ålder. I 79 % av fallen (6 990 anmälda brott) var offret en flicka (2 820 anmälda brott) eller kvinna (4 170 anmälda brott).

Handlagda brott

År 2015 handlades¹ 6 140 våldtäktsbrott , vilket är en minskning med 643 brott (−9 %) jämfört med 2014. Av de handlagda våldtäktsbrotten bedrevs en utredning för 94 procent (5 750 brott), medan 6 procent (392 brott) direktavskrevs. Fördelningen av utredda och direktavskrivna brott är densamma jämfört med 2014. Av de handlagda våldtäktsbrotten var det 7 brott som förundersökningsbegränsades. Av de handlagda våldtäktbrotten 2015 personuppklarades 856 brott.

Lagföringsprocenten , som visar de personuppklarade brotten i relation till de utredda brotten, uppgick detta år till 15 procent, en minskning på 6 procentenheter jämfört med föregående år. Förändringen mellan 2014 och 2015 kan till stor del förklaras av ett stort ärende som genererade många personuppklarande brott 2014, detta förklarar även förändringen av personuppklaringsprocenten som redovisas nedan.

Personuppklaringsprocenten² , som visar de personuppklarade brotten i relation till samtliga handlagda våldtäktsbrott, uppgick 2015 till 14 procent, vilket motsvarar en minskning med 6 procentenheter jämfört med året innan. Jämfört med nivån 2006 har personuppklaringsprocenten för våldtäktsbrott minskat med 4 procentenheter. Om jämförelsen görs enligt den tidigare definitionen för personuppklaringsprocenten uppgår minskningen dock till 3 procentenheter, vilket är en mer korrekt uppgift.

Nivån har dock präglats av stora årliga variationer under de senaste tio åren. Nedgången 2007 beror delvis på att Åklagarmyndigheten då implementerade ett nytt ärendehanteringssystem, medan uppgångarna 2008, 2009, 2012 och 2014 kan förklaras av ett fåtal större enskilda ärenden under dessa år.

Av de handlagda våldtäktsbrotten fanns det minst en person registrerad som skäligen misstänkt för 61 procent av brotten (3 760 brott), vilket är en minskning med 1 procentenhet jämfört med 2014. Andelen personuppklarade våldtäktsbrott av brotten med minst en misstänkt person uppgick till 23 procent, jämfört med 2014 har andelen personuppklarade av brotten med minst en misstänkt person minskat med 10 procentenheter. Även denna förändring, likt person- och lagföringsprocenten, förklaras till stor del av ett stort ärende som genererade många personuppklarade brott 2014.

Misstänkta

Antalet misstänkta för våldtäkt var 1 070 personer 2015. Det är en ökning med 65 personer, eller 6 procent, jämfört med 2014. Mellan åren 2006 och 2010 hade antalet ökat från 807 personer till en högsta nivå på 1 130 personer, för att därefter variera från år till år. Ökningen i början av perioden kan till viss del förklaras av att en ny sexualbrottslagstiftning trädde i kraft den 1 april 2005. Den innebär bland annat att vissa gärningar, som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande, nu rubriceras som våldtäkt. Effekten av lagändringen slog även igenom i statistiken över anmälda brott, där antalet anmälda våldtäkter ökade samtidigt som antalet anmälda brott avseende sexuellt tvång och utnyttjande minskade åren närmast efter lagändringen.

Lagförda

År 2013 fattades 1 170 lagföringsbeslut³ gällande sexualbrott, vilket motsvarar en minskning med 4 procent eller 50 beslut jämfört med 2012. Framför allt minskade lagföringar gällande Köp av sexuell tjänst med 25 procent eller 81 beslut. Köp av sexuell tjänst är att betrakta som ett spaningsbrott, och det är därför inte ovanligt att lagföringsstatistiken påverkas av variationer i polisens prioriteringar gällande insatser och spaningsuppslag.
På tio år (2004–2013) har antalet lagföringsbeslut för olika typer av sexualbrott ökat med 47 procent, vilket motsvarar en antalsökning med 374 beslut. Utvecklingen av lagföringar gällande sexualbrott under den senaste tioårsperioden ska ses mot bakgrund av den nya sexualbrottslagstiftning som trädde i kraft 2005.

Av de 1 170 lagföringsbesluten gällande sexualbrott 2012 avsåg 178 våldtäkt (inklusive grov våldtäkt), som huvudbrott. Det är en svag ökning med 7 lagföringsbeslut, eller 4 procent, sedan föregående år. Under 2004–2013 har antalet lagföringsbeslut gällande våldtäkt som huvudbrott ökat med 25 beslut eller 16 procent.

År 2013 fattades 134 lagföringsbeslut för våldtäkt mot barn (inklusive grov våldtäkt mot barn). Det är en minskning med 15 beslut, eller 10 procent, jämfört med föregående år.

Ökningen av antalet lagföringsbeslut gällande våldtäkt under perioden (2005–2008) kan delvis förklaras av den nya sexualbrottslagstiftningen som trädde i kraft den 1 april 2005. Lagändringen innebar bland annat en utvidgning av bestämmelsen för våldtäkt, och därigenom har en del gärningar som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande kommit att bedömas som våldtäkt. Med den nya lagstiftningen tillkom även en särskild bestämmelse för våldtäkt mot barn (4 §), dessa gärningar ingick tidigare i begreppen våldtäkt och sexuellt utnyttjande av underårig. Sammantaget försvårar dessa förändringar jämförelser över tid av antalet lagföringar när det gäller våldtäkter.

¹) I statistiken över handlagda brott redovisas anmälda brott där polis, åklagare eller annan utredande myndighet fattat ett beslut om brottet.
²) Personuppklaring innebär att en misstänkt person har bundits vid brottet genom att åtal har väckts, strafföreläggande har utfärdats eller åtalsunderlåtelse har meddelats.

  • Personuppklaringsprocenten redovisar antalet brott som personuppklarats
    under ett år i procent av antalet handlagda brott under samma år. Från och med 2014 redovisas en justerad personuppklaringsprocent. Måttet är i princip konstruerat på samma sätt som tidigare, men med den skillnaden att det beräknas på samtliga handlagda brott istället för på samtliga anmälda brott.

  • Lagföringsprocent redovisar antalet personuppklarade brott under ett år i procent av samtliga utredda brott, exklusive förundersökningsbegränsade brott, under samma period.

³) Statistiken över lagförda personer redovisar antalet lagföringsbeslut som fattats under året. Med lagföringsbeslut avses fällande dom i tingsrätt eller beslut av åklagare, såsom strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse, under ett kalenderår. En och samma person kan lagföras på olika sätt och vid flera tillfällen under ett år. Ett lagföringsbeslut kan innehålla beslut om flera brott och flera påföljder.

Fakta

  • 18 100 sexualbrott polisanmäldes (2015)
  • 1 170 lagföringsbeslut fattades gällande sexualbrott (2013)
  • 97 procent av dem som misstänks för sexualbrott är män (2015)
  • 15 procent av sexualbrotten sker i offrets eller gärningspersonens hem (2014)
  • 14 procent = personuppklaringsprocenten² för våldtäkt (2015)

 

 

Utsatthet, del 4 Global kvinnlig fattigdom

25 maj 2016

Rapport från Amnesty.

FRÄMSTA ORSAKEN DISKRIMINERING.

En majoritet av världens fattiga är kvinnor. Könsdiskriminering går inte sällan hand i hand med andra former av diskriminering. Etniska och religiösa minoriteter, ursprungsfolk, migranter är ofta utsatta för diskriminering som i praktiken urholkar deras mänskliga rättigheter. Kvinnor från dessa grupper utsätts för dubbel diskriminering. Kvinnor diskrimineras på en rad områden och drabbas särskilt hårt i vissa situationer. 

Könsdiskriminering går inte sällan hand i hand med andra former av diskriminering. Etniska och religiösa minoriteter, ursprungsfolk, migranter är ofta utsatta för diskriminering som i praktiken urholkar deras mänskliga rättigheter. Kvinnor från dessa grupper utsätts för dubbel diskriminering. 

Det kan handla om:

  • arbete
  • utbildning
  • hälsa
  • miljöförstöring och klimatförändringar
  • urbanisering
  • könsbaserat våld 

Kvinnors arbete 

Flickor och kvinnor drar det största lasset vad gäller hushållsarbete och omvårdnaden av de mindre barnen eller sjuka familjemedlemmar. Fattiga kvinnor på landsbygden tillbringar många timmar med att hämta vatten, samla ved och arbeta på fälten. I städerna arbetar de fattiga kvinnorna ofta med farliga och underbetalda jobb i den informella sektorn. 

Kvinnor har inte lika tillgång till resurser och produktionsmedel som män. Det kan handla om sämre  möjligheter att beviljas krediter och lån eller diskriminerande lagar gällande egendom, landrättigheter eller arvsrätt. Kvinnor har dessutom lägre lön än män och det mesta av kvinnors arbete är obetalt. 

FN-organet UNIFEM har pekat på att värdet av kvinnors obetalda arbete uppgår till närmare hälften av världens samlade BNP. Men det  obetalda arbetet syns inte i några redovisningar och kvinnorna lämnas utanför nationella socialförsäkrings- och pensionssystem. 

Fler och fler kvinnor ingår nu i den avlönade arbetskraften. Många av dem arbetar i den informella sektorn eller har korttidsanställningar, deltidsarbeten eller kontraktsarbeten - ofta under vidriga  förhållanden och utan arbetsrättsligt eller socialt skydd. Många kvinnor diskrimineras och trakasseras på sina arbetsplatser.

Kvinnliga migrantarbetare är särskilt utsatta för exploatering och övergrepp. Fattigdomen driver dem in i mer eller mindre olagliga eller oreglerade former av arbete. Det kan handla om hushållsarbete, tillverkning i så kallade sweatshops eller sexindustrin. Många hamnar i händerna på människohandlare eller i andra former av modernt slaveri. 

 

Rätten till utbildning och hälsa 

Fattigdomen tvingar familjer att ta svåra beslut när det gäller barnens skolgång. Många familjer har inte råd att betala avgifter, skolböcker, kläder och transporter till skolan för alla barnen utan prioriterar ofta pojkarnas skolgång eftersom man ser dem som framtida familjeförsörjare. I många länder förväntas flickorna i familjen hjälpa sina mödrar med hushållsarbetet fram tills dess att de själva blir mammor. 

Att inte få utbildning medför livslånga konsekvenser för flickor. Deras möjligheter att bli ekonomiskt oberoende minskar. Samtidigt ökar risken för att bli bortgift som mycket ung. Många flickor som går i skolan tvingas också hoppa av på grund av giftermål. Tidiga och/eller påtvingade äktenskap leder ofta till känslomässig och fysisk ohälsa. Mödradödligheten är mycket större bland unga kvinnor och flickor och avsaknaden av utbildning ökar riskerna att smittas med hiv påtagligt. Dessutom har mödrar som själva fått utbildning friskare och bättre utbildade barn. 

Utan utbildning är det svårare att navigera i samhället, få del av information och kunna kräva och använda sig av sina rättigheter för att förändra den egna livssituationen. Det är ingen tillfällighet att tre fjärdedelar av alla vuxna som inte kan läsa och skriva är kvinnor. 

Könsdiskriminering mot kvinnor leder också till att de har svårare att få tillgång till skydd, rättvisa och samhällsservice, vilket ytterligare förvärrar situationen för kvinnor som lever i fattigdom. Många får inte tillgång till den hälso- och sjukvård de behöver eftersom de inte har råd med avgifterna eller inte kan betala för transporten till kliniker eller sjukhus. 

Miljöförstöring och klimatförändringar

I kristider ökar kvinnors ansvarsbörda. Kvinnor drabbas därför särskilt hårt av miljöförstöring och klimatförändringar. När torka eller översvämningar förstör skördarna flyttar många män från landsbygden in till städerna för att leta efter arbete. Kvinnor har svårare att fly undan naturkatastrofer, i  synnerhet om de har små barn. I stället  tvingas de arbeta hårdare för att skaffa fram mat och gå allt  längre för att hämta vatten eller ved. 

När det är ont om mat är det flickorna och kvinnorna som får stå tillbaka: sju av 10 av världens hungriga är flickor och kvinnor, enligt World Food Programme. 

Urbanisering 

Det finns en rad orsaker till att människor lämnar landbygden och söker sig in till städerna. Man brukar skilja på sådana faktorer som driver människor från landsbygden och faktorer som drar människor till städerna. 

Människor tvingas från sina hem på grund av väpnade konflikter, tvångsvräkningar och andra människorättskränkningar. Torka och översvämningar i klimatförändringarnas spår och miljöförstöring till följd av utvinningsindustri inverkar på landsbygdsbefolkningens försörjningsmöjligheter är andra exempel faktorer som gör att människor drivs från sina byar. Samtidigt lockar städerna med större ekonomiska möjligheter (upplevda eller verkliga) och bättre samhällsservice såsom hälso- och sjukvård och skolor. Även om situationen och orsakerna till urbanisering kan variera från land till land så är fattigdom och människors strävan efter att skapa sig en bättre tillvaro, en viktig drivkraft.

I likhet med män söker kvinnor bättre försörjningsmöjligheter för sig och sina familjer i städerna. Samtidigt skiljer sig kvinnors och mäns situation – både på landsbygden och i slummen. Könsdiskriminering leder till en större ekonomisk och social otrygghet för kvinnor. Att kvinnor tvingas eller väljer att lämna landsbygden har inte sällan sin grund i människorättskränkningar och könsdiskriminering. 

Könsbaserat våld och fattigdom 

Fattigdom är både en konsekvens av och en orsak till att kvinnor utsätts för våld. Utsattheten för våld bidrar till att kvinnor förblir fattiga. Fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld påverkar kvinnors möjligheter och förmåga att arbeta och få en inkomst. Könsbaserat våld leder ofta till ökad fattigdom för kvinnans familj men även för samhället i stort. Ofta är kvinnor som lever i fattigdom de mest våldsutsatta. Många kvinnor som lever i slummen utsätts dagligen för våld, både i och utanför hemmet. 

I många länder har kvinnor svårt att få tillgång till och skydd av rättsväsendet. Kvinnor som misshandlas av sin partner får inget skydd och skilsmässa kan många gånger vara det enda sättet att undgå mera våld. Men diskriminerande lagstiftning och sociala attityder gör det ofta svårt eller omöjligt för kvinnor att skilja sig. 

Fattigdom begränsar också utvägarna för kvinnor som vill  lämna en våldsam partner. En kvinna som är ekonomiskt beroende av sin man kan ha svårt att hitta ett sätt att försörja sig själv och sina barn.

Ekonomiskt oberoende är i sig inte ett skydd mot könsbaserat våld, men tillgång till ekonomiska resurser kan öka kvinnors möjlighet att fatta egna beslut. Diskriminering och våld mot kvinnor går ofta hand i hand och leder till att kvinnor nekas rätten till hälsa, utbildning, bostad och mat. Samtidigt kan fattigdom öka risken för ytterligare våld och övergrepp. Den onda cirkeln sluts. 

 

 

Utsatthet del 3

15 maj 2016

Sämre levnadsvillkor för utsatta kvinnor.

"En stor andel av personer i socialt och ekonomiskt utsatta grupper rapporterar dålig hälsa, konsumerar mera vård och avstår i hög grad av ekonomiska skäl från att söka vård jämfört med befolkningen i stort." 

Utsatthet för våld kan medföra långvariga konsekvenser. Studien tar upp långsiktiga ekonomiska konsekvenser för våldsdrabbade kvinnor med fokus på behovet av försörjningsstöd. Den sammanfattar två registerstudier som undersökt den ekonomiska utvecklingen för 6 085 kvinnor 18-64 år som utsatts för våld som krävt sjukhusvård. Gruppen jämförs med 55 016 kvinnor i befolkningen. Analyser görs med logistiska regressioner. Utsatthet för våld ökar risken för långvariga negativa ekonomiska konsekvenser både för kvinnor med och utan barn. Lågutbildade kvinnor löper störst risk att råka ut för våld men alla som drabbas löper en väsentligt förhöjd risk att behöva försörjningsstöd. Den förhöjda risken kvarstår upp till tio år efter vårdtillfället.

Denna stora utredning planerar vi att belysa och diskutera vidare i nästa del, men slutsatsen som vi tydligt kan dra av detta är:

Kvinnor som råkar ut för våld som leder till sjukhusvård har en svag ekonomisk ställning upp till tio år efter vårdtillfället. Den våldsutsatta gruppen har lägre utbildning och inkomster före den grova våldshändelsen jämfört med en grupp i befolkningen. Men alla kvinnor som råkar ut för våld som leder till sjukhusvård löper, oavsett utbildning, en kraftigt förhöjd risk att få låga inkomster och att behöva försörjningsstöd. Kvinnornas dåliga ekonomi är ofta en anledning till deras kontakt med socialtjänsten och om socialtjänsten kan bidra till att kvinnorna förbättrar sin ekonomi så kan det vara ett led i en förändringsprocess. En fungerande ekonomi ger autonomi och handlingsutrymme, en förbättrad ekonomi kan ibland vara ett första steg för att sedan förmå ta itu med andra svårigheter i livet.

 

B K R O Kraft Force

Om att leva med skydd.

23 apr. 2016

Jag har ombetts att skriva och berätta lite  om hur det är att leva med skyddade identiteter i Sverige idag. Detta för att jag själv lever med en skyddad identitet.

 

" I början när jag och min familj kom in i skyddet var det en jobbig tid, detta då vi snabbt tvingades till ett uppbrott och vi fick lämna vårt hem på bara några veckors varsel. Först var kontakten med släkt och vänner mycket begränsat och vårt livsrum krympte drastiskt.

Det var definitivt en stor omställningsprocess för både mig och mina barn. Jag hade också oturen i flera år att ändock bli spårad trots vårt skydd och detta resulterade i sin tur till många uppbrott och vårt liv blev tyvärr ett liv i flykt. Så många gånger har vi faktiskt känt oss som flyktingar i vårt eget land. Vi har haft otaliga problem i vår vardag med postgången, med att information om vår adress läckt ut, ibland pga systemfel vid skatteverkets folkbokföringsbas. Försäkringskassan har också vid tre tillfällen avslöjat vår adress vilket skall vara en omöjlighet. Trots att faktiskt myndigheter skall ha speciella skyddshandläggare. Så vårt liv har många gånger inte varit en dans på rosor, men ändock är detta det bästa alternativet för ett liv i fred och säkerhet. För min egen del så inspirerade det mig att ändra yrkesinriktning, för jag har den övertygelsen att det  är värt allt att kämpa för utsattas rättigheter och för att förändra våra förutsättningar och framförallt rätten till ett bättre liv. Jag och min familj lever ännu i skydd. " 

Zannah, ordförande i B K R O Kraft Force

 

Utsatthet del 2

23 apr. 2016

Att leva med olika former av skydd.

Tyvärr så kan ibland hotbilden vara så stor för en kvinna att man bedömer att det är nödvändigt med ett skydd från samhället, som då skall göra det svårt/omöjligt att finna brottsoffret i fråga. Och det finns tre olika former av skydd, beroende hur allvarlig din hotbild är. Dessa är;

Sekretessmarkering. Om man har det blir skolan, sjukvården, socialtjänsten och andra myndigheter särskilt försiktiga med att lämna ut ens adress och telefonnummer.Sekretessmarkering gäller i ett år i taget.

Kvarskrivning. Då finns den nya adressen inte med i något register och det är bara Skatteverket som vet var man egentligen bor. Kvarskrivning gäller i högst tre år i taget.

Fingerade personuppgifter. Då får man en helt ny identitet. Det betyder att man får ett nytt namn och ett nytt personnummer. Det är det starkaste skyddet man kan få.

- Tyvärr är inte skydden alltid så säkra som dom borde vara, då vi lever i ett samhälle som inte är anpassat till flexibilitet kring dessa människor. Postgången är allt som oftast i någon utsträckning påverkat då all post går genom skatteverket till personen i skydd. Detta är naturligtvis å ena sidan mycket bra att adressen bara är känd hos skatteverket för detta i sig blir ett effektivt skydd å andra sidan så är inte ens rutinerna för postgången känd ens hos alla svenska myndigheter och detta gör då att brev kan försvinna och ibland mycket viktiga brev.

Skydd kan också medverka till ofrivillig isolering, du kan tvingas lämna anhöriga och vänner. I början innan man anpassar sig till den nya livssituationen så kan det vara mycket svårt. Men vi människor har lätt att anpassa oss till nya situationer och det är verkligen att rekomendera om ett skydd kan vara nödvändigt för din livssituation.

Det är definitivt en trygghet och en stor livförsäkring.
 

Utsatthet, del 1

15 apr. 2016

I vår serie om utsatthet så börjar vi att publicera en debattartikel som skrevs  förra året. Den är väldigt naken och utlämnande och den skildrar in på bara skinnet hur det är att leva som fattig och utsatt i Sverige idag.

”Anna”: Fattigdomen finns överallt– vi måste prata mer om den

Jag skulle vilja börja med att presentera mig, men av respekt till mina barn så avstår jag. För fattigdom och utsatthet blir något som man skäms över. Man känner sig skamsen och mindre värd. Av denna anledning vill jag inte att mina barn skall känna sig utpekade.

 

"För min familjs del startade allt när vi utsattes för ett brott som gjorde att jag hals över huvud fick fly med mina barn.

Det följdes av flera år med återkommande uppbrott, eftersom vi blev spårade. Det kostade mycket varje gång och vi hade inte längre råd med semestrar och sånt, utan vi gladdes istället åt utflykter och mysiga tv-kvällar. Vi lärde oss också att uppskatta det stora i det lilla.

 Efter ett tag började vårt skuldberg att växa och obetalda räkningar blev tyvärr ett vanligt inslag. Det gick bara att ta dom viktigaste räkningarna, såsom hyra och el och resten gick bara till mat.

Vi tvingades till försörjningsstöd, helt och hållet på socialtjänstens villkor.

Jag har akademisk utbildning och hade tidigare haft turen att aldrig sakna arbete, jag har alltid försörjt oss. Men bemötandet från socialtjänsten gjorde att jag för första gången förlorade min självkänsla. 

I dag har vi inte ens ett eget hem – med betalningsanmärkningar kan jag inte  få en lägenhet. Så vi bor inneboende, mina barn och jag. Det gör mycket ont, att inte ha ett hem och en trygghet.

Vi hade allt innan jag flydde från min man, ett fint hus och fina bilar men mest av allt ekonomiskt säkerhet. Då förstod jag tyvärr aldrig vad vi hade.  Det är sant, att man förstår först  när man förlorat allt.

Nu brukar jag gå och se in i olika hus och lägenheter när man pyntar för jul och påsk och jag känner en enorm smärta och avundsjuka på samma gång. Smärta över att inte ha något alls längre och tyvärr även avundsjuka på dem som har och inte vi.

Även de enklaste sakerna blir väldigt dyra och komplicerade som fattig. Även att bli sjuk blev fördyrande för både mig och mina barn och oftast har vi inte alltid råd att ta ut all medicin som skrevs ut till oss.  Så även den fysiska hälsan blir faktiskt en klassfråga. Alla i Sverige har inte råd att ta hand om sin hälsa, så är det faktiskt.

För oss är inte mobiltelefoner och internet heller en självklarhet. För mobiler kostar mycket pengar liksom att ha internet. För vi kan ju inte ta abonnemang som andra utan betalningsanmärkningar.  Så alla kostnader är fördyrande som fattig.

 Jag umgås allt mer med tanken på att jag och mina barn måste lämna Sverige, för att vi helt enkelt inte får en chans till ett normalt och värdigt liv här.

Jag skriver den här debattartikeln med hopp om att väcka en debatt om fattigdomen i Sverige. Den finns överallt och den är skoningslös.

Vi måste börja debattera detta stora samhällsproblem. Vi måste börja våga ifrågasätta socialtjänstlagen, vi måste debattera hur vi kan skapa ett säkrare samhälle för dem alla som faller utanför samhället på grund av betalningsanmärkningar.

Är detta det Sverige vi vill ha? Som utestänger och bestraffar, och som inte ger människor en chans till en framtid.

Jag uppmanar vår regering att bygga ett säkrare samhälle för utsatta. Att människor inte bara ska dömas efter sin kreditvärdighet"

 

 

Utsatthet

15 apr. 2016

 

Utsatthet skapar ofta mycket komplikationer. Som kvinna är du oftast  utlämnad i ett destruktivt förhållande och du är allt som oftast även isolerad av din partner. Med detta kommer ofta även ekonomisk utsatthet. I med detta blir kvinnan också orörlig och rädd att bryta den negativa spiralen, just för att hon inte kan klara sig ekonomiskt. Hon är rädd att inte klara den ekonomiska försörjningen av sig själv och barnen. Denna rädsla blir också en black om foten och får många kvinnor att stanna kvar i våldsamma och destruktiva förhållanden. Det är också väldigt svårt att finna bostäder då kvinnorna oftast inte är självförsörjande i början och många kan också ha betalningsanmärkningar. Tillsammans är detta faktorer som bygger på kvinnornas utsatthet. Ingen bostad och osäkra ekonomiska förhållanden gör att kvinnor många gånger inte vågar ta steget till frihet.

För fattigdom kostar mycket liksom inte minst utsattheten på bostadsmarknaden. Detta gör att kvinnan förringas och hennes självkänsla som redan var dålig kan elimineras helt. För att vara fattig kräver ofta en stark person, annars kan utslagningen vara ett faktum.

Därför är vår undran följande, är detta ett Sverige som vi vill ha? Där dom utsatta inte prioriteras och där människor allt som oftast döms efter sin kreditvärdighet? Först och främst är det en skyldighet som varje civilisatoriskt och demokratiskt samhälle har, att skydda dom utsatta och svaga i vårt samhälle.

Av den anledningen har B K R O valt att idag inleda en serie i vår blogg som skall handla om utsatthet i många olika former. Vi skall ta upp ekonomisk utsatthet, fattigdom och dess biverkningar. Den stängda bostadsmarknaden samt även att leva ett liv i skydd.

 

B K R O Kraft Force

 

                                        /bkro-1.jpg

 

Vi beklagar djupt terrordåden i Bryssel och konsekvenserna av dåden.

24 mars 2016

Vi på B K R O beklagar djupt terrordåden i Bryssel. Ännu ett terrordåd där avsikten endast är kaos och förskingring och mest av allt ett hotat Europa. Terroristernas avsikt är just bara en och detta är att söndra och sarga vår kontinent. Ett enat Europa ger inte terroristerna möjlighet att splittra och största hotet för dem är just vårt samförstånd och vår fredliga samexistens.

IS utgör ett direkt hot mot många människors liv. Men den utgör inget existentiellt hot mot vår samhällsmodell.  Det är ett viktigt perspektiv. Samtidigt måste det problematiseras. Viktiga fri­heter har redan inskränkts i namn av kampen mot terrorismen. Risken är att ökad repression även leder till mer av utanförskap och radikalisering. Vi ska inte göra ont värre. Det vi gör för att försvara friheten och krossa IS får inte leda till att vi använder metoder som påminner om terroristernas. Våldet skapar kaos, död, sorg och förtvivlan. Men det kan bara besegra oss om vi glömmer vilka vi är.

Där är också kärnan i hela resonemanget, vi får inte glömma vilka vi är. Vi får inte låta fruktan vinna  och förvandla oss. Ökad segregering förlorar vi alla på. Dom utsatta blir ännu mer utsatta och hjälplösa.

B K R O

 

/bkro-1.jpg

 

 

Den internationella kvinnodagen.

9 mars 2016

I går var ju den internationella kvinnodagen och den uppmärksammades på många håll. Men vi på B K R O anser att denna dag inte över huvud taget skulle finnas. Det finns ju ej en internationell mansdag och detta gör ju att vi accepterar att kvinnofrågorna blir till ett särintresse i det lokala och globala samhället. Vi tror på jämlikhet och anser visserligen att omvärlden har reducerat kvinnors rättigheter. Men vi är på inget vis det svagare könet.

Kvinnofrågor är viktigt. Det säger alla politiker numera. ”Globala kvinnofrågor” är ännu viktigare. När de allvarsamt ska ta till orda och tala om kvinnor och flickors brist på rättigheter på den här planeten biter jag ofta ihop käkarna. För jag ska tala om vad det för många betyder i realiteten: Något som man kan ägna sig åt när vi har råd och tid att fundera på minoritetsfrågor. Någon annan gång. När männen har slutat kriga. Som kvinnor kan träffas och diskutera med andra kvinnor så länge.

Vi får aldrig någonsin acceptera att bli ett SÄRINTRESSE. Av den anledningen firade vi på B K R O inte den internationella kvinnodagen. För att vi kvinnor inte är ett särintresse och för att vi är jämlikar och framförallt för att vi KAN.

 

B K R O Kraft Force

 

 

Hedersrelaterat våld

2 mars 2016

Traditionen med hederstänkande har sin grund i äldre samhällen där familjer skapade sina egna lagar och bestraffningar. Trots ändrade förutsättningar i vårt moderna samhälle är de traditionella uppfattningar om heder och skam något som i viss mån levt kvar. Enligt traditionellt hederstänkande kan mannens heder till exempel bero på hans förmåga att försörja, kontrollera och beskydda familjen medan kvinnans heder till exempel kan bero på hennes sexuella renlevnad.

Heder motiv till grov brottslighet

Brottsliga handlingar som mord, misshandel, frihetsberövande, olaga hot och ofredande begås med hedersbegreppet som motiv. När denna typ av hedersrelaterat våld inträffar är det ofta en ung kvinna eller man som drabbas och gärningspersonerna finns inom familjen eller släkten. Enligt deras uppfattning har brottsoffret vanärat eller riskerar att vanära familjens heder, och brotten begås för att återupprätta hedern.

Skillnad mellan hedersvåld och familjevåld

Det som skiljer hedersrelaterat våld från det som kallas familjerelaterat våld är bland annat att det oftast är flera gärningspersoner inblandade och att den brottsliga handlingen kan ha stöd av andra familjemedlemmar. Brottet är ofta planerat långt i förväg och det kan i vissa fall finnas en stolthet över våldshandlingen.

Kontroll och bevakning

Pojkar och unga män har i dessa familjer mer frihet och fler rättigheter än flickor och unga kvinnor. Kontroll och bevakning kan därför vara ett tecken på att en ung kvinna lever i en familj med ett starkt hederstänkande. Det kan till exempel handla om att hon inte får bestämma över sitt utseende, över vilka hon umgås med eller över sin fritid. Det händer att föräldrar förbjuder sina döttrar att vara med på gymnastiken och på vissa lektioner i skolan. Även klassfester, utflykter och skolresor kan förbjudas liksom möjlighet att skaffa sig en utbildning eller arbete.

Hot och misshandel

Vanära kan förknippas med att en ung kvinna till exempel haft sex med någon utan att vara gift, att hon har blivit våldtagen eller att hon är ute sent på kvällarna. Skvaller och rykten har stor betydelse och blotta misstanken kan räcka. För en ung kvinna kan det innebära att hon hotas till livet och förföljs. Hon kan tvingas att anpassa sitt utseende enligt föräldrarnas krav och att lämna ifrån sig brev, mejl och mobiltelefon. Hon kan tvingas att gifta sig eller att ge upp en kärleksrelation. Det finns unga kvinnor som stängts in hemma och uppmanats att begå självmord eller faktiskt begår självmord. Det finns även exempel på unga kvinnor som misshandlats grovt. I de mest allvarliga fallen har den unga kvinnan dödats av sina föräldrar eller släktingar.
Men även unga män kan drabbas om de till exempel begår andra typer av brott än hedersrelaterade eller om de väljer fel flickvän, vägrar följa familjens krav på att gifta sig eller vägrar att bevaka sina systrar. Även homo-, bi- och transsexualitet kan bestraffas.

Elevers erfarenheter

Enligt MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågorna) upplever cirka 70 000 svenska 16–25-åringar att de inte fritt får välja vem de ska gifta sig med. När Socialstyrelsen frågade gymnasieungdomar i årskurs två om deras erfarenheter visade det sig att en av fem av de oroliga flickorna hade mycket små möjligheter att bestämma över sina liv och tre av fem hade även utsatts för kränkande behandling, hot och våld av föräldrarna eller någon annan vuxen släkting. Många uppgav att det berodde på ett hederstänkande om att de skulle kunna dra skam över familjen. Resultatet av undersökningen visade att många ungdomar med utländsk bakgrund verkar uppleva att de är mer begränsade av sina föräldrar än ungdomar med svensk bakgrund.

Källa: Polisen, Åklagarmyndigheten, Socialstyrelsen och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågorna

En liten flickas tankar kring hennes utsatthet.

18 feb. 2016

"Hjärtat och vår magkänsla hjälper oss från fara och från våld.

Våld är det värsta som en människa kan råka ut för.

För mig var det min pappa, han hotade min mamma och mina syskon!

Han slog till vi alla var tysta och det var ofta väldigt tyst hos oss. 

Mamma och pappa skilde sig men pappa fortsatte förfölja vår mamma.

Jag får ångest och är rädd varje gång som jag måste hälsa på hos honom.

Jag kommer aldrig att glömma att jag sett honom försöka döda mamma."

 

                                            /bkro-b-1.jpg

← Äldre inlägg

<a href="http://www.blogglista.se/"><img src="http://www.blogglista.se/button.php?u=bkro" alt="blogglista.se" border="0"></a>

 

/black-and-white-flower-print-set-set-of-3-flowers-bedroom-decor-grey-gray-11x14-black-and-white-photography-8x10-bota.jpg

Välkommen till

B K R O

Kraft Force

www.bkro.eu

Barn och Kvinnorätts

Organisationen

B K R O Kraft Force

 

www.bkrokraftforce.me

www.bkrobarn.eu

www.kvinnoforbundetzannah.se

 

 

Facebook

 

/black-and-white-flower-print-set-set-of-3-flowers-bedroom-decor-grey-gray-11x14-black-and-white-photography-8x10-bota.jpg

 

 

 

 

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.    (klicka här för att förlänga premium)(info & kontakt)